För ett halvår sedan gick Farmor bort, och idag fick jag reda på att även Mormor rest till Nangiala. Det gör ont i mig när människor omkring mig som jag älskar försvinner. Mamma dog 2003, och ett halvår efteråt försvann även Morfar.

Det går fort och det gör ont.

Jag vet iallafall att de tillsammans har underbara äventyr i det vackra Nangiala och nu får de krama om varandra och ha roligt tillsammans. Mormor har helt säkert saknat Mamma till tusen och nu får hon äntligen se henne igen. Jag försöker se det på sådana sätt, så positivt jag kan.  <3

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag kommer att sakna dig Mormor, verkligen. Du var så sjukt söt och glad hela tiden, och du hade alltid någonting nytt, roligt att berätta.

När vi hälsade på dig blev du så glad och kramade om oss, och du luktade sådär mysigt mormor som bara en mormor kan lukta. Vi fick alltid saft och bullar och liknande i köket i dina glas med små mönster på, och vi fick berätta vad vi hade haft för oss på senaste, och vi brukade stolt visa upp våra nya tekniska saker, såsom mobiler, och du skrattade och skakade på huvudet åt dessa nymodgheter.

Ibland bjöd du på god mat som vi åt (jag älskade din kålpudding) och sedan brukade vi busa runt i ditt vardagsrum, speciellt brukade vi tävla på din träningscykel och kolla på dina tavlor som var byggda av pussel. Isbjörnen var alltid min favorit.

Sen när man skulle hem var det alltid kramkalas och du smög in i köket och hämtade din portmonä, gav oss en varsin slant att köpa någonting gott för, sedan blev det alltid kramkalas igen och vi lyckliga barnbarn åkte hemåt.

Jag kommer ihåg många saker och många minnen med dig Mormor, och de kommer jag bevara i mitt hjärta så länge jag lever, och plocka fram dem då och då när jag behöver dig.

Älskar dig!

<3

För ett par timmar sedan kom jag tillbaka till Falun igen efter att ha varit i Örebro ett par dagar. Jag och Kalle har äventyrat på IKEA, satt upp tavlor och gjort massor av andra galna saker som bara jag och Kalle kan göra.

Jag behövde åka hem till Falun för lite stadsärenden, möten osv idag. Det var ingenting trevligt dock. Jag kliver av tåget och inser att det spöregnar (jag insåg också ganska direkt på tåget att mitt paraply låg kvar på hatthyllan i Örebro..haha) men jag drar på smilbanden iallafall och vandrar vidare mot stan. Väl i stan fixar jag med lite 'pappersarbeten' , samtal angående lägenheten och liknande, sen tog jag bussen hem tillsammans med alla andra genomblöta människor.

Nu har jag ätit lite, torkat från regnet, och gjort mig iordning. Ikväll ska jag följa med mina bröder osv till en fest på Järnet. Det ska bli mycket roligt. Imorgon kommer en kvinna som ska kolla på min lägenhet så jag ska prata med henne när hon kan tänka sig att flytta in. Jag hoppas att hon känner för att flytta in snarast, det är bra för mig :)

----------------------------------------------------------------------------------------

Dessa senaste dagar har fått mig att inse hur mycket jag verkligen vill bo tillsammans med Kalle. Hur mycket jag vill vara i hans närhet och hur mycket jag älskar honom. Jag längtar efter honom och lägenheten redan, fast jag nyss åkt därifrån. Det jag älskar med honom är att han gör så mycket galna saker, sådana där detaljer jag inte kan sluta le åt. Som häromdagen.. Jag står i duschen och nynnar på någon låt och shamponerar håret, när han hoppar in i duschen med alla kläderna på och kysser mig och skrattar och ler så vattnet sprutar överallt.Underbart

<3

J A G  Ä L S K A R  D I G!

-----------------------------------------------------------------------------------------

Nu ska jag göra mig klar. Jag skriver lite mer imorgon eller så.
Todeloo!

(Bilderna nedan är från roadtripen..)

Natten är ung, jag har nyss dansat i duschen, och nu dricker jag en varm kopp Earl grey till tonerna av Brendan James på Spotify.

Det är Lördag kväll och krogarna är fyllda av berusade människor, skratt, tokigheter och alkohol i mängder.. men jag, jag sitter här.
Det kändes som ett bra val att bara sitta i myskläder denna kväll med en kopp te och slappna av till tusen. Det har varit mycket på gång den senaste tiden, så ibland behöver man faktiskt bara koppla bort allting. Skönt.

------------------------------------------------------------------

Idag är jag fnitterkär. Jag saknar min pojkvän.

Han; Kärlek som inget svinto i världen kan skrubba bort.

Han; Mannen som alltid frostar av min insida med sitt leende.

Han; Som jag älskar att fly verkligheten med.

Han; Som strör solsken i mitt liv.

<3

------------------------------------------------------------------

Imorgon ska jag på en fotosession. Det var ett tag sedan nu så det känns skönt att få komma ut igen och få utvecklas istället för att sitta hemma och rosta. Det är en ny fotograf denna gång men han är tydligen bekant med en av mina bröder så det känns bra, plus att min ena bror Samuel följer med som sällskap. Jag har ingenting att oroa mig över. Det känns bara roligt. Nya fotografer betyder alltid nya erfarenheter. Det är trevligt att kolla sig omkring i världen.

Bilder kommer självfallet dyka upp inom en framtid.

igår kväll när solen somnade bakom horisonten satt jag och tittade på vattnet tillsammans med några vänner. Det var fest på bojsenbeach, det var folk, skratt och glädje. Det var en sådan där kväll när man satt och log och lyssnade på när alla berättade historier och minnen för varandra. Jag flyttar snart och alla vet om det, så igår när jag fick kramar och fick höra att de kommer sakna mig, då blev jag glad.. och stolt. Sådana saker värmer verkligen. Jag är nog ganska lyckligt lottad egentligen. :)

Jag ska strax gå och lägga mig så jag är pigg och redo inför morgondagen. Min lägenhet är tom och ekar obehagligt, men det gör mig bara glad för att jag vet att jag flyttar när som helst. Jag hade en förbesiktning igår och lägenheten godkändes. Det kändes underbart, då var allt slit till bra nytta.

Min kopp te är för varm för att dricka just nu, så jag sitter istället och kikar på röken som snirklar sig i luften och mot taket, på bubblorna som flyter omkring på ytan, hur de en efter en spricker och bildar mönstret i den mörka kontrasten. Sådant filisoferar jag om på nätterna, det är bara sådan jag är.

Snart ska jag spela lite lugn musik och somna gott med varmt hjärta.

God natt kära läsare.

(jag har märkt att fler och fler läser min blogg nu, det gör mig jätteglad. Tack!)

En tid har gått sedan jag med tårar i ögonen lämnade ifrån mig min katt Strössel. Har i efterhand fått höra att hon har det bra och att allt är okej, så det gjorde mitt hjärta mindre oroligt. Jag har förvisso nästan inte varit hemma sedan hon försvann, så jag vet inte hur det blir om jag är i lägenheten själv. Ärligt talat så vill jag inte ens det. Nu är den inte bara obehagligt tyst utan katt, utan den är även obehagligt tom på saker efter mitt och Kalles race av två dygn med total städning, tvättning, torkning och liknande. Det ekar. Uhu!

Jag sitter för tillfället med min bror Samuel efter att ha umgåtts med honom under kvällen. En syskonkväll med massor av prat, historier, film och skratt. Det var längesedan så det uppskattades rejält!

För tre dagar sedan kom jag hem efter att ha äventyrat med tre vänner genom Sveriges gator och vrår. En veckas Roadtrip med massor av solsken, massor av tältande, massor av bilder, hav, utsikt, skratt, minnen, öl och nya bekantskaper.

kort sagt var det ett äventyr utan dess like. Bilder i mängder kommer att läggas ut på Facebook och Bilddagboken så have patience, my friends!

Idag åkte Kalle hem igen efter att vi fick umgås och sova tillsammans i tre nätter (och städat och donat som ni läste ovan) och jag saknar honom redan. Jag känner i hela kroppen att jag bara vill flytta in NU! Jag har fått nyckeln, sett lägenheten, sovit i den, fått in saker, kläder, porslin, mm.. och jag ÄLSKAR lägenheten och pojken vars namn står på dörren och vars pojke som värmer mitt hjärta. <3

Snart bär det av iallafall, förhoppningsvis redan i mitten av Augusti om allt går som jag vill. Jag längtar och håller tummarna.

En annan sak, som egentligen är helt random men som jag skriver iallafall, är att jag har blivit brun på magen för första gången i mitt liv! Annars blir jag alltid brun (eller röd) på armar, ben, ansikte (FRÄKNAR), och liknande, men när jag likt förbannat spenderar dagar med att sola magen händer inte ett jota.

Det krävdes ett Peace and love, ett get away rock Gävle, och en Roadtrip för att fixa biffen. Då vet jag vad som väntar nästa år! :)

Imorgon ska jag och Samuel ner till stan på lite ärenden och sådant som måste göras varje månad, speciellt nu när det är flytt på gång. Efter detta ska jag plocka i lägenheten igen, får se om jag får sällskap av någon rolig människa.

Kalle.. Efter att ha sett leendet och glädjen i din fantastiska kropp och själ finner jag inget mer vackert i detta liv. Du är perfekt. <3

Älskar dig

Just nu är jag sjukt ledsen och känner att jag måste skriva av mig, så ni som läser får ha överseende med att detta inlägg är ganska nedstämt.

Jag har under en längre tid vetat att jag måste göra mig av med min älskade katt Strössel på grund av flytt och allergi, men jag har inte riktigt fått in det.. tills nu när det är bestämt och det är på riktigt.

Imorgon eftermiddag kommer en kvinna från ett katthem att hämta henne och hennes saker och mat osv, och det blir sista gången jag träffar henne. Det gör ont i mitt hjärta och jag sitter bara och gråter just nu. Det känns overkligt och konstigt. Hon har varit min katt i nästan ett år nu och hon har alltid funnits där. Hon är den mest kelsjuka, söta, tokiga, mysiga, busiga katt jag någonsin haft och hon har gjort så mycket gott i mitt liv.

Jag förstod inte att man kunde älska ett djur så mycket som jag älskar Strössel. Hon är min bebis, själsfrände och bästa vän. Det finns ingen som är som Strössel.

Jag tror, vet och hoppas att hon kommer få det bra i sitt nästa hem, att hon får all den kärlek, omsorg, respekt och lek och kel hon förtjänar. För hon förtjänar bara det bästa! Får jag reda på att nästa ägare inte tar hand om henne som de ska, då åker jag dit och bryter nacken av dem alla, kosta vad det kosta vill.

Det känns som att jag sviker och överger henne på något vis, och jag vet ju inte hur hon känner. Kommer hon sakna mig? kommer hon bli arg på mig för att jag sviker henne? kommer hon vantrivas på nästa ställe? kommer hon gilla dem såsom hon älskar mig? Det är så mycket jag undrar.

Jag älskar den katten och jag kommer sakna henne livet ut, ingenting annat.

Jag hoppas bara att du kan förlåta mig Strössel, men jag måste lämna iväg dig. Hade jag till minsta procent kunnat ta med dig så hade jag tagit den, det hoppas jag att du vet. Detta är den sista, ofrivilliga lösningen till situationen. Hata mig inte.

Kanske kommer du till ett större hem, kanske till ett stall.. du kan vara ute och leka, kanske finns det andra katter, eller barn eller andra djur som du kan leka med. Kanske kan du vara ute och lära dig jaga möss och reta gallfeber på nästa ägare, kanske kan du bita sönder deras saker och riva ner deras tavlor så jag får skratta gott. Kanske får du det underbart därborta, det är min största önskan. Glöm bara inte att jag aldrig glömmer dig.

Strössel, jag säger bara lev livet och ha så roligt och mysigt du kan, för du är det vackraste djuret i hela världen och det kan ingenting ta ifrån dig!!

Du kommer föralltid finnas i mitt hjärta.

Jag älskar dig!

<3