Ibland inser man hur fort och konstigt tiden egentligen går, hur en dag för ett år sedan känns som igår och hur en dag förra veckan känns som ett halvår sedan, hur händelser och minnen i tiden stannar eller försvinner på olika sätt.

I Augusti är det två år sedan jag flyttade till Örebro, två hela år! Fantastiskt fort har det gått. :)

För tre år sedan satt jag hemma i Bojsenburg med min katt, arbetslös och bytte plats på natt och dag med datorn i knät.

För fyra år sedan blandade vi groggar och festade loss konstant nere på stranden, jag pluggade på Högskolan och livet var inte längre bort än näsan räckte.

För fem år sedan kom jag hem från Miami, pluggade på folkhögskola och var inte alls säker på mitt liv och vad det skulle ha att erbjuda..

Men här är jag nu, i en ny stad, lycklig, kär, rak i ryggen med planer, framtid, insikt och ett arbete.

Det trodde man aldrig, iallafall inte jag.

------------------------------------------------

Jag har försökt att återuppta en vana jag hade under min uppväxt innan datorerna tog över världen, innan år 1999 förvandlades till år 2000 och inget skulle bli som det har varit; att läsa.

När jag var liten var jag i princip en ensamvarg, jag hade alltid en väska full med böcker på min rygg, och jag kunde plöja igenom bok efter bok, minst en om dagen, jag var fångad i fantasier och drömmar och jag kunde ligga under täcket med ficklampa och läsa hela nätterna.
Att läsa och skriva var någonting jag snabbt lärde mig.

Jag var inte den mest populära i klassen, men jag brydde mig inte, för jag hade mina böcker istället, och jag trivdes med det.

Sedan försvann det där, sakta men säkert.
Jag växte upp, umgicks med människor istället för böcker, träffade vänner och pojkar, och slutligen kom datorerna in i bilden. Vad skulle man med böcker till?

Nu sitter jag här alltså,

Jag har sjuttioelva påbörjade böcker men ingen blir avslutad, jag försöker iallafall.

Det är trots allt någonting mysigt med att ligga i sängen på kvällen med en kopp te på pallen,

och försvinna in i böckerna en stund.

Jag måste bli bättre på det, men i lagom dos, såklart.

-------------------------------------------------

Våren har äntligen kommit, April retas och skojar vilt med sina väderomslag, kastar regn och sol vartannat och ibland skjuter han hagel på våra fönster, men vi kan allt se under dimman hur knopparna börjat brista ut både här och där.

Kvällarna är ljusare, mänskligheten blomstrar och trädens svarta konturer har börjat lägga på sig sin vikt i grönska och fågelbon.

Det är helt fantastiskt vad glad man kan bli av lite vårvindar.

Jag får som alltid på våren min sprallighet, precis som Ronja Rövardotter, jag kan inte hålla mig ifrån att vistas utomhus så mycket som möjligt,

andas in den friska doften som luften får efter regn,

eller ligga i gräset och läsa människor och förundras över livet.

Snart Maj, sedan sommar. Underbara sommar.

-----------------------------------------------

Kärleken sprudlar, och han är det där ögonblicket man fryser för att bevara det i hjärtat för evigt.

- Livet är underbart.

/Melissa

 

MonK

23 april 2012 19:41

Ja du har verkligen vänt ditt liv. Är kul att ha varit med från början och fått se allt :)
Och kvar finns alltid jag :) <3

Melissa Ahnberg

23 april 2012 22:21

Hehe ja du har varit med länge du pillis, och det gillas! Många många fler år framför oss har vi också :)
Jag finns också kvar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hamnade jag igen, jag blir alltid sugen på att skriva ur mig saker och ting när mörkret faller på, när man sitter hemma i lägenheten med tända ljus, en kopp te och ett par tjocka raggsockor runt fötterna, när man sitter inomhus och värmer själen ...

I vanlig ordning har jag en bortglömd blogg, någonting jag försöker återuppta iallafall ett par gånger per år, och någonting jag tjatar om vareviga gång jag hittar tillbaka till den. Nu har det varit tystnad under hösten, men vad gör väl det, jag h...

Det närmar sig kvällning denna vackra sommarMåndag. Dagen har varit lång men effektiv och den började som så många andra av mina mornar redan klockan fem. Ibland är det så tungt att behöva resa sig ur sängen vid den tidpunkten, men jag vet att om j...

Tiden rinner iväg, mina vänner! 6 Månader, 3 Dagar, 23 Timmar, 6 Minuter och 55 Sekunder kvar i detta nu. Nej, jag kommer inte att hålla på såhär under varje inlägg, då kommer ni väl att slå mig i huvudet med första bästa objekt ni har i närheten, el...

Jag ska åka till Thailand. Det må just nu vara 6 Månader, 7 dagar, 17 timmar, 34 minuter och 25 sekunder till avgång, men med den längtan jag har långt nere i maggropen och med frestelsen om en ny värld med nya synvinklar, med den kan jag klar...