Jag börjar med att reklamera mig själv i detta inlägg av ord och virrvarr. Jag har efter många om och men skaffat mig en blogg för mina fotografier. Ni som är nyfikna är välkomna att kolla in/kommentera http://ahnbergpics.bloggplatsen.se

Tack!

Den senaste tiden har förgyllt mitt liv med både positiva och negativa ting, upp och nedgångar, skratt och gråt. Jag har tappat mig själv, grävt gropar av förhoppningar men insett att kanterna var för höga för att kunna klättra upp.. för att sedan byggt stegar och tagit mig till toppen igen.

Jag har varit på två arbetsintervjuer den senaste veckan, vilka båda gav mig så höga förhoppningar att jag i slutändan blev besviken när de negativa beskeden trycktes in i mitt ansikte.

Hela gårdagen spenderade jag i Eskilstuna på intervjuer för ett arbete som tågvärd för SJ, och när kvällningen kom och jag satt på tåget hem med blicken mot världen utanför kände jag mig så nöjd så det var inte klokt.

Imorse läste jag det mail där det stod att jag inte dög åt dem. God morgon sa jag med tårar i ögonen. Besvikelse.

Idag är jag förbannad - imorgon tar jag mig i kragen och söker vidare.

Under denna tid har jag även lärt känna en vän. En kaffekompis, en pratkompis, en buskompis.. en Kaka! Även hon har nyligen landat i denna vackra stad och som nyinflyttade och arbetslösa var vänskapen given! Idag har jag fotograferat henne efter att hon glatt kladdat ner sitt ansikte med färger. Bild kommer i slutet av inlägget. Du är en fin människa, fröken Kaka.

Jag sitter just nu framför dataskärmen, nyduschad och trött, men ler åt ljudet av min Kalle som spelar tvspel bakom mig. Min man, Min Skywalker, min Kalle.

Han ger mig frid i själen. Alla stunder utan honom är kyliga och ensamma, och jag är en lycklig kvinna som får spendera varje natt sovandes i takt till hans hjärtslag.

- Tack för att du finns. Tack för att du är min. Jag älskar dig!

Nu ska jag sova bort min besvikelse och fylla morgondagen med någonting bra!

På återseende.

/M

Imorse såg jag en kvinna på stan, med ryggen mot teglet och ansiktet mot morgonsolen med slutna ögon. I hennes hand hade hon en trasig mugg med ett fåtal kronor liggandes i botten. Hennes hår hängde i ögonen och kläderna var skitiga. Det var någonting dystert men ändå så vackert med hela situationen, så jag gick fram till henne och skramlade ner ett par mynt i muggen. Då öppnade hon ögonen och log åt mig. Det var ett sådant där leende som stack i ryggen som varma solstrålar när jag promenerade vidare med min musik i öronen.

Jag försöker nog bara ställa upp för de vilsna ibland.

Min praktik är sedan ett par dagar slut och jag är nöjd, trots upp och nedgångar och vissa speciellt konstiga perioder. Jag tog mig igenom alla dagar med gott humör och nu har jag plötsligt en ny referens och en ny merit i min hand.

Jag söker jobb som aldrig förr, både heltid och praktik. Nya kontakter har jag skaffat, och livet känns bra. Det går fantastiskt bra nu!

Än en gång har jag kommit igång med träningen och nu känns det bättre än någonsin! Jag var sjuk under en period, lat och trött, lika seg som en sladdrig överkokt fisk, men nu när jag är tillbaka på benen känner jag livet rinner genom mina ådror. Jag känner mig stark, energisk, levande!

Som toppen på glassen har jag även idag införskaffat mig ett par nya träningsskor. Pumas version av Ferarri! Här ska slitas!
 

Nu har Mars månad tagit sin början och våren ligger runt knuten. Är det någonting som behövs så är det lite vårvärme och ljus. Det är mycket ångest, oro och dysterhet ute i vida världen just nu, inte minst i människors liv, människor jag känner och bryr mig om. Snart kommer ljumna kvällar och varma vindar, gott folk, håll ut ett tag till!

Jag längtar efter att få sitta på en brygga på något ensligt ställe, bara sitta och lyssna på naturen, meta i lugn och ro, gunga med benen över vattenytan.

Jag längtar efter att få äta frukost i parken, springa i skogen och somna på gräsmattan en eftermiddag. Jag längtar efter grönt gräs och lukten av sommarträd. Snart så är den här, våren. Sommaren. Snart.

Jag har börjat fotografera mer igen. Är det någonting jag finner tilldragande och intressant så är det fotografi. Nyligen vandrade jag ut i kylan med stativet, kameran och min fantastiske andra hälft och fotograferade mörka motorvägar med mixtrande slutartid. Jag måste ägna mig åt mer sådant, för det var underbart roligt. Här är en bild från kvällen, bland annat.
 

Jag måste införskaffa mig ett nytt kamerahus med bättre objektiv, t.ex vidvinkel och fisheye, och jag vill kasta mig in i en värld av blixtar, stativ och möjligheter. Drömmar kan gå i uppfyllelse, även mina.. men först måste min dröm om att få jobb gå i uppfyllelse. Då har jag råd med denna dröm också!

De senaste dagarna har mina nätter varit fyllda av mystiska drömmar. Det är inte enkelt att finna mening i vad ens huvud säger när dagen slocknar, men fundera över det kan man göra. Jag har drömt om krossad kärlek, monster, blod och panik. Jag har vaknat med ett förvirrat grin i ansiktet och haft en konstig känsla i magen efter att solen gått upp, men jag har inte förstått innebörden av det jag drömt. Antagligen är det undermedveten stress eller liknande.
Drömmar är mystiska. Det gör så att man blir lika vilsen som flyttfåglar under fel årstid, eller som en borttappad Farmor.

Tur att det inte är på riktigt. Jag hatar monster.

Detta får vara för denna gång. Jag har en kopp rykande hett Indiskt kaffe i glas som jag har för avsikt att hälla i mig och beblanda med mina ådror.

Till nästa gång!

Må gott!

Melissa