Jag har träffat en ny vän, faktum är så träffade jag henne redan för flera år sedan, men bara online så jag hade ingen aning om vem som gömde sig på andra sidan skärmen.

I helgen träffades vi äntligen, hon har ju flyttat sådär nära så att om man flyttade på ett par hus skulle jag se hennes fönster. Så man kan vinka och sådär.

Det visade sig att hon var great, fröken Anna.
Nya vänskaper är alltid uppskattat, och jag ser fram emot denna!

Idag var jag och Anna nere på stan och invaderade Fikafabriken (Örebros bästa café) för att dricka kaffe och snacka skit, och efter att ha blivit inlärd om det där Instagram som alla tjatar om är jag nu fast, bara sådär. Poff sa det. Det är skitintressant måste jag säga! Vi får se hur besatt jag blir, om det är en periodsak, eller en permanent galenskap.

Jag sprang runt för mig själv nere på stan efter att fröken åkt till jobbet. Det regnade, haglade om vartannat, sedan sken solen lite emellanåt, sedan öppnade sig ett skyfall och folk sprang åt alla håll. Jag stod mitt i vimlet under mitt paraply och skrattade åt människor, jag tog kort på dem också. De betedde sig lite som måsar.. ja, precis som måsar.

Människan är en rolig varelse.

Om två timmar är det dags att tvätta, ingenting jag gladeligen ser fram emot, men efter att ha spillt läsk på lakanet, och har brist på strumpor kanske det är dags. det är bara att bita ihop och ta tag i det, det finns trots allt värre saker att göra.. få sprutor till exempel. Jag ryser lite vid bara tanken.

Annars njuter jag av min lediga dag, är på löjligt bra humör, och är taggad för gymmet ikväll.

Ha det kalas!

/M

(Nedan; InstagramMANIA!)

Ibland inser man hur fort och konstigt tiden egentligen går, hur en dag för ett år sedan känns som igår och hur en dag förra veckan känns som ett halvår sedan, hur händelser och minnen i tiden stannar eller försvinner på olika sätt.

I Augusti är det två år sedan jag flyttade till Örebro, två hela år! Fantastiskt fort har det gått. :)

För tre år sedan satt jag hemma i Bojsenburg med min katt, arbetslös och bytte plats på natt och dag med datorn i knät.

För fyra år sedan blandade vi groggar och festade loss konstant nere på stranden, jag pluggade på Högskolan och livet var inte längre bort än näsan räckte.

För fem år sedan kom jag hem från Miami, pluggade på folkhögskola och var inte alls säker på mitt liv och vad det skulle ha att erbjuda..

Men här är jag nu, i en ny stad, lycklig, kär, rak i ryggen med planer, framtid, insikt och ett arbete.

Det trodde man aldrig, iallafall inte jag.

------------------------------------------------

Jag har försökt att återuppta en vana jag hade under min uppväxt innan datorerna tog över världen, innan år 1999 förvandlades till år 2000 och inget skulle bli som det har varit; att läsa.

När jag var liten var jag i princip en ensamvarg, jag hade alltid en väska full med böcker på min rygg, och jag kunde plöja igenom bok efter bok, minst en om dagen, jag var fångad i fantasier och drömmar och jag kunde ligga under täcket med ficklampa och läsa hela nätterna.
Att läsa och skriva var någonting jag snabbt lärde mig.

Jag var inte den mest populära i klassen, men jag brydde mig inte, för jag hade mina böcker istället, och jag trivdes med det.

Sedan försvann det där, sakta men säkert.
Jag växte upp, umgicks med människor istället för böcker, träffade vänner och pojkar, och slutligen kom datorerna in i bilden. Vad skulle man med böcker till?

Nu sitter jag här alltså,

Jag har sjuttioelva påbörjade böcker men ingen blir avslutad, jag försöker iallafall.

Det är trots allt någonting mysigt med att ligga i sängen på kvällen med en kopp te på pallen,

och försvinna in i böckerna en stund.

Jag måste bli bättre på det, men i lagom dos, såklart.

-------------------------------------------------

Våren har äntligen kommit, April retas och skojar vilt med sina väderomslag, kastar regn och sol vartannat och ibland skjuter han hagel på våra fönster, men vi kan allt se under dimman hur knopparna börjat brista ut både här och där.

Kvällarna är ljusare, mänskligheten blomstrar och trädens svarta konturer har börjat lägga på sig sin vikt i grönska och fågelbon.

Det är helt fantastiskt vad glad man kan bli av lite vårvindar.

Jag får som alltid på våren min sprallighet, precis som Ronja Rövardotter, jag kan inte hålla mig ifrån att vistas utomhus så mycket som möjligt,

andas in den friska doften som luften får efter regn,

eller ligga i gräset och läsa människor och förundras över livet.

Snart Maj, sedan sommar. Underbara sommar.

-----------------------------------------------

Kärleken sprudlar, och han är det där ögonblicket man fryser för att bevara det i hjärtat för evigt.

- Livet är underbart.

/Melissa