”Vad gör du nu för tiden? ”

Ja, vad gör jag nu för tiden? En gammal bekant till mig hörde av sig nyligen, en gammal bekant från barndomen som jag tyvärr bara minns diffust. När jag tänker efter minns jag henne knappt, men hon mindes mig. Kanske gjorde jag ett intryck som barn, kanske lämnade jag efter mig ett minne eller två hos denna människa, kanske var det negativt, kanske positivt.

Denna fråga fick mig att stanna upp, tänka efter och begrunda med fingrarna trummandes på databordet.
Det jag gör nu för tiden hade jag inte alls gjort om saker och ting i mitt liv hade gått åt andra håll. Allt har en mening säger man ju, allt man gör, gör man på grund av att det ska vara så.
Ödet?

En gång i tiden var det tänkt att jag skulle förvandlas till Grek, vi lämnade det långa landet Sverige för vad vi trodde var för alltid, och hur hade mitt liv sett ut om händelseförloppet hade skett annorlunda? Jag blev ingen grek ändå, jag var bara en Svensk på semester som sedan återvände hem på grund av diverse händelser. Kanske var det menat, jag tror det.

Jag hade inte haft mina fantastiska änglar till vänner vid min sida, jag hade inte haft mannen i mitt liv, min sambo och jag hade inte bott i Örebro.
Vad gör du nu för tiden?
Jag lever mitt liv till fullo, jag inspireras av omvärlden för att bli det bästa bara jag kan vara tillsammans med min tillvaro. Jag antar att jag är rättvis men oftast orättvis mot mig själv.

Saker och ting har mening, allt som händer sker för att livet har valt det… Ja, mycket har visserligen hänt i mitt liv, mycket negativt, men i slutändan har det gjort mig stark, smart och lycklig. Jag tänker på många av de människor som under min barndom gjorde mitt liv surt, de som mobbade mig och kastade fula ord i mitt ansikte på rasterna, jag har idag sett många av dem leva ett tråkigt och värdelöst liv, ensamma, utan någon.

Jag har vänner, jag har en pojkvän, en underbar familj och jag är lycklig och min framtid ser ljus ut.
Tack vare dessa människor kan jag idag stå rak i ryggen med ett leende, jag har fått höra att mitt psyke är starkare än många andras. Det är väl tack vare er, så jag ska väl tacka?

Tack för att ni mobbade sönder mig och förvandlade mig till stål. Hoppas att ni också växer upp en dag. :)

Jag har haft en underlig gnagande känsla i magen hela dagen, men nu inser jag att det är ren glädje.

Må gott! :)

 

Storebror Simon

19 maj 2011 19:22

Mobbare är SÄMST! Extremt tråkigt att det finns mobbare.... mobbare borde verkligen växa upp! Men utan mobbarna så hade varken du eller jag varit såpass starka som vi är idag. Så jag håller med dig. Lite har man dom att tacka. Kanske ska skicka iväg ett mail till någon utav dom och tacka ;D haha Sköt om dig systeryster! Är Stolt över dig! Du sköter dig bra :) kramelikram Storebror Simon

Melissa Ahnberg

19 maj 2011 19:44

Ja det är som du säger, tråkigt att de finns och att de måste göra människors liv ett helvete.. men sen går det åt pipan med dem alla! :) Vi har det bra vi storebror :)
Tack för din fina kommentar! Jag hoppas vi ses snart igen så vi kan hitta på någonting galet :D
Är sjukt stolt över dig med ska du veta! Kramar i massor /Lillasystra

 

Badankan

19 maj 2011 20:06

Ja vilken tur att du inte blev Grek, för då hade jag inte fått chansen att träffa en sån underbar person som du!
Mobbare är ingen höjdare, men samtidigt bra att du blivit stark av det. Du är nog en av dom mest fantastiska människorna jag känner (även om jag inte känner dig så väl). Man blir alltid så himla glad av dig och du sprider ett hopp omkring dig.
Keep up the good work! <3

Melissa Ahnberg

19 maj 2011 20:09

Oj, tack för ditt jätteüberglädjande svar! :') Jag blev nästan lite rörd. Då måste jag ha gjort någonting bra om jag gör människor glada. Jag tycker att du är en fantastisk människa också, jag tror och hoppas på att vi kommer få en lång tokig vänskap tillsammans :)
Tacktacktack!

 

Eloisa

1 juni 2011 17:47

du hade nog blivit en snygg grek hahah

http://elojan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hamnade jag igen, jag blir alltid sugen på att skriva ur mig saker och ting när mörkret faller på, när man sitter hemma i lägenheten med tända ljus, en kopp te och ett par tjocka raggsockor runt fötterna, när man sitter inomhus och värmer själen ...

I vanlig ordning har jag en bortglömd blogg, någonting jag försöker återuppta iallafall ett par gånger per år, och någonting jag tjatar om vareviga gång jag hittar tillbaka till den. Nu har det varit tystnad under hösten, men vad gör väl det, jag h...

Det närmar sig kvällning denna vackra sommarMåndag. Dagen har varit lång men effektiv och den började som så många andra av mina mornar redan klockan fem. Ibland är det så tungt att behöva resa sig ur sängen vid den tidpunkten, men jag vet att om j...

Tiden rinner iväg, mina vänner! 6 Månader, 3 Dagar, 23 Timmar, 6 Minuter och 55 Sekunder kvar i detta nu. Nej, jag kommer inte att hålla på såhär under varje inlägg, då kommer ni väl att slå mig i huvudet med första bästa objekt ni har i närheten, el...

Jag ska åka till Thailand. Det må just nu vara 6 Månader, 7 dagar, 17 timmar, 34 minuter och 25 sekunder till avgång, men med den längtan jag har långt nere i maggropen och med frestelsen om en ny värld med nya synvinklar, med den kan jag klar...