Idag hade jag en sådan där morgon när man inte riktigt vet skillnaden på om man är vaken eller om drömmen stannat kvar. Jag hade igår bestämt mig för att ställa klockan till idag så att jag för en gångs skull kommer upp och ut i tid. Min hjärna har tyvärr inte den vanan så när telefonens alarmsignal ringde klockan nio tog det ett tag för signalerna att nå mina egna signaler mellan drömmarna. Efter ungefär en minuts ringande viftade jag förfärat med armarna i luften, fortfarande med ögonen slutna, innan jag fann oljudet och stängde av. För en sekund log jag gott åt min triumf och tänkte somna om, innan jag insåg mitt löfte om att gå upp. Ett par minuter senare var jag påklädd och redo för äventyr.  (Jag ska för övrigt försöka med denna plan ytterligare ett par dagar.)

Morgonen fortsatte med en skön, men halvkylig promenad ner mot centrum. Jag tycker om att vandra när jag ska till stan.  Jag tar alltid olika vägar och jag har ofta musik i lurarna för att kunna koncentrera mig på mina tankar.

Idag funderade jag på hur mycket man ibland önskar att man återigen var barn. Man var liten, hade inga bekymmer (well, nästan), man hade alltid mat på bordet när man kom hem, och man kunde alltid leka obekymrat och bara leva livet. Det jobbigaste som fanns i hela världen var att göra läxorna.  Idag är man vuxen, måste betala och fixa sin egen mat, betala räkningar och hyror… leker man så får man konstiga blickar från människor.  Jag tycker om att leka, herregud, kurragömma och hela havet stormar kan jag leka när som helst! Jag kommer aldrig växa ifrån att leka, busa och läsa serier. Aldrig.

Det bästa som finns är när man en sommarkväll kan vandra omkring med en god vän, sätta sig på en gunga i en lekpark och gunga ikapp, tävla med vinden i håret när världen omkring oss blir mer och mer suddig. När ingenting bekymrar en, utan det är bara oss, gungorna och skrattet som betyder.

Det är sådant som man helt enkelt kan kalla lycka. Lycka är ingenting, men ändå allt. Det finns många människor som har som mål i livet att finna lyckan. Men vad ÄR egentligen lycka? Vad är ’den stora lyckan’? och vart finns den? Personligen säger jag att lycka… det är precis vad man själv gör det till.

Lycka för mig är sommarkvällar, vänner, åska som skapar mönster över horisonten en sen natt, kärlek, katter, grönt gräs mot barfota fötter, musik, leende människor, festivaler och skratt, havet, kramar, sand mellan tårna, dans i regn, eller rent utav att man kommer hem på kvällen och känner att ’här hör jag hemma’. 

Lycka och frihet hör lite ihop tycker jag. Att vara fri gör en lycklig, att vara lycklig gör en fri.

Jag känner mig fri.

Ibland önskar man dock att man kunde stoppa undan den känslan och spara den i ett kuvert och sedan plocka fram den när man behöver den.  Eller posta det kuvertet till en vän i nöd när han eller hon behöver lite lycka och frihet. Alla behöver lycka.

Nog om det. Efter att ha vandrat runt till och i centrum och druckit en kopp rykande hett kaffe, ätit en ciabatta samt dreglat över massor av skor, så begavs det hemåt igen.

Idag är en sådan där bra dag. Jag känner mig sådär ihärdigt glad och pigg och det är svårt att inte le. Så svårt att jag på vägen hem log åt träden, bilarna, hundarna, pensionärerna, människorna som kämpandes vandrade omkring i snön med gåstavar och ungdomarna som smygrökte bakom skolan. Åt alla!

Mycket mer än så har inte hänt idag, ännu. När jag kom hem drack jag kaffe med Jimpa och Hilda och vi pratade om sommaren och festivaler, fester och äventyr. Strössel hamnade i centrum och fick leka massor, innan hon ignorerade oss för en fluga i fönstret. Söta katt.

Nu sitter jag här och lyssnar på nostalgisk musik på spotify, ska snart göra mig klar och sen spendera kvällen med Monika. Vi ska kolla på lite program, snacka skit och laga mat tillsammans. Me and my MonK. Jag är nöjd med denna Onsdag. Hoppas er har varit bra även den.

Peace  

Hej kära läsare.

Jag är till min fulla medvetenhet att jag inte skrivit på ganska länge, vilket är ovanligt för min del. Därför åtgärdar jag detta nu inatt. Jag har varit ute på en del äventyr sedan sist och har därför skrivit mina tankar och ord i ett block, som jag alltid har med mig.

Det är speciellt en del av detta block jag vill dela med mig, en text jag skrev den fjärde mars, som skulle hamnat här på bloggen samma datum, men glömdes bort.

Here goes:

”Det är Tisdag, tidig eftermiddag, och jag sitter och tittar förnöjt på världens ansikte… hur det åker förbi framför mina ögon. 

Jag befinner mig för tillfället på ett tåg mellan Falun och Stockholm, ett lyxigt tåg. Två våningar. längst upp befinner jag mig såklart, precis bredvid ett fönster. Musiken fyller mitt huvud, fötterna vilar på sätet framför mitt, ett gigantiskt fönster breder ut sig på min vänstra sida och det spelar upp en verklig konstant film av hur vackert sverige egentligen är. 

Solen strålar mot tågrälsen, himlen är blå och snön gnistrar på backen. Detta är vad man kan kalla en perfekt vinterdag.

Det är nu Mars, världen förbereder sig inför våren… en vår som inte är allt för långt borta nu, det känns. Varma vindar mot snötäckt gräs, gassande sol mot frusna människor och mörka kvällar. När jag lutar huvudet mot ryggstödet och blundar med solen brännandes mot mina ögonlock känns det nästan som sommar. Har man lite fantasi kan man vara vart som helst i världen… men just nu är det vackert. Sverige är inte så dumt ändå.

Nu står tåget stilla och jag tittade precis förundrat ut på marken utanför. En gigantisk snötäckt åker breder ut sig. Vårvindarna har skapat någonting som ser ut som böljande vita vågor över hela fältet. Det ser ut som en vit öken, eller ett oändligt stort vitt hav. Det är otroligt mäktigt, och jag är överväldigad över vad naturen ibland kan skapa...”  

Jag tänker väldigt ofta när jag sitter på tåg, bussar eller helt enkelt sitter och fikar i min ensamhet. Jag trivs med det, för alla tankar vaknar när man blickar ut över horisonten, eller på människorna som vandrar förbi på gatorna.

Nog om det.

För att snabbt uppdatera vad jag gjort den senaste tiden:

Mitt jobbsökande fortsätter, det går framåt men jag ogillar resultaten. Det är sådant man får ta. jag är iallafall medveten om min effektivitet. Den finns och jag ligger då inte på latsidan. Det är det som räknas. Självklart blir jag lyckligast i världen om jag får ett jobb, men får jag inte det så får jag bita i det sura äpplet och fortsätta söka.

Jag har även gått med i ett program via arbetsförmedlingen, kallat 'five', som ska hjälpa mig lite på traven. De garanterar att jag efter tre månader via deras hjälp ska ha ett jobb. Hoppas de talar sanning, annars får de en stövel uppkörd på något obehagligt ställe.

annars så har jag varit i Stockholm på barnkalas, äventyr med vänner samt Västerås och Rave och galenskap med min underbara vän Kiwi. Jag och mitt huvud tyckte det var skönt att få komma bort lite och mitt ego låg på topp under en av kvällarna då både män och kvinnor raggade på mig på Anchor i Stockholm. Tack för det, gott folk.     :)

IKVÄLL däremot, sitter jag ensam hemma med ett litet leende gömt i mina mungipor, nöjd med dagen, det den innehöll samt folket.

Den förbaskade rättegången jag tidigare nämnt tog sin plats idag i Falu tingsrätt. Jag var där, jag gjorde det jag skulle, jag klarade biffen, och jag tog mig snabbt därifrån. Den åtalade kvinnan gjorde en repris och dök inte upp, men åklagaren struntade i detta och genomförde rättegången ändå. De ropade in mig tidigare än väntat och jag fick läsa upp den legendatiska eden ( vilket jag gjorde utan att säga fel eller liknande vilket jag först befarade!) innan de drog igång med frågor. Jag sa det jag skulle, jag gjorde precis vad de ville och efter bara sex minuter fick jag gå ut igen. Jag är nöjd att det gick bra, att det nu är över och jag hoppas att rättvisa skipas, att kvinnan i fråga åker fast. Justice!

Jag såg i annonsbladet igår att jag är 'veckans tårtvinnare' tack vare att pappa och Jeanette satt in en grattis - annons till min ära. Jag tackar och bockar för det, (och lovar att berätta om tårtan var god, när den befinner sig i min mage.) Haha :)

Annars då? Jag har precis haft en jättenice helg! Jag fick träffa en människa jag verkligen saknat att ha sällskap av, jag har varit på pappas födelsedagsfest, vilken var storslagen och helt underbar, fylld med bra människor, skratt, vänner, kramar mm. Det har lagats fantastiskt god mat, det har setts ett antal bra filmer och det har varit bus med en otroligt tokig katt.

Denna katt ligger just nu och sover i min famn, med huvudet vilandes på min arm medans jag skriver dessa rader. Hon har varit i full gång hela eftermiddagen sedan jag kom hem. Eftersom rättegången gick så bra, köpte jag en kattleksak till henne som present. Jag kan vara snäll ibland jag med.

Det sista jag har att tillägga innan jag ska återgå till mitt älskade NCIS är att jag är sjukt glad. jag är på bra humör och jag tycker väldigt mycket om världen idag.

Hejsvej