Idag hade jag en sådan där morgon när man inte riktigt vet skillnaden på om man är vaken eller om drömmen stannat kvar. Jag hade igår bestämt mig för att ställa klockan till idag så att jag för en gångs skull kommer upp och ut i tid. Min hjärna har tyvärr inte den vanan så när telefonens alarmsignal ringde klockan nio tog det ett tag för signalerna att nå mina egna signaler mellan drömmarna. Efter ungefär en minuts ringande viftade jag förfärat med armarna i luften, fortfarande med ögonen slutna, innan jag fann oljudet och stängde av. För en sekund log jag gott åt min triumf och tänkte somna om, innan jag insåg mitt löfte om att gå upp. Ett par minuter senare var jag påklädd och redo för äventyr.  (Jag ska för övrigt försöka med denna plan ytterligare ett par dagar.)

Morgonen fortsatte med en skön, men halvkylig promenad ner mot centrum. Jag tycker om att vandra när jag ska till stan.  Jag tar alltid olika vägar och jag har ofta musik i lurarna för att kunna koncentrera mig på mina tankar.

Idag funderade jag på hur mycket man ibland önskar att man återigen var barn. Man var liten, hade inga bekymmer (well, nästan), man hade alltid mat på bordet när man kom hem, och man kunde alltid leka obekymrat och bara leva livet. Det jobbigaste som fanns i hela världen var att göra läxorna.  Idag är man vuxen, måste betala och fixa sin egen mat, betala räkningar och hyror… leker man så får man konstiga blickar från människor.  Jag tycker om att leka, herregud, kurragömma och hela havet stormar kan jag leka när som helst! Jag kommer aldrig växa ifrån att leka, busa och läsa serier. Aldrig.

Det bästa som finns är när man en sommarkväll kan vandra omkring med en god vän, sätta sig på en gunga i en lekpark och gunga ikapp, tävla med vinden i håret när världen omkring oss blir mer och mer suddig. När ingenting bekymrar en, utan det är bara oss, gungorna och skrattet som betyder.

Det är sådant som man helt enkelt kan kalla lycka. Lycka är ingenting, men ändå allt. Det finns många människor som har som mål i livet att finna lyckan. Men vad ÄR egentligen lycka? Vad är ’den stora lyckan’? och vart finns den? Personligen säger jag att lycka… det är precis vad man själv gör det till.

Lycka för mig är sommarkvällar, vänner, åska som skapar mönster över horisonten en sen natt, kärlek, katter, grönt gräs mot barfota fötter, musik, leende människor, festivaler och skratt, havet, kramar, sand mellan tårna, dans i regn, eller rent utav att man kommer hem på kvällen och känner att ’här hör jag hemma’. 

Lycka och frihet hör lite ihop tycker jag. Att vara fri gör en lycklig, att vara lycklig gör en fri.

Jag känner mig fri.

Ibland önskar man dock att man kunde stoppa undan den känslan och spara den i ett kuvert och sedan plocka fram den när man behöver den.  Eller posta det kuvertet till en vän i nöd när han eller hon behöver lite lycka och frihet. Alla behöver lycka.

Nog om det. Efter att ha vandrat runt till och i centrum och druckit en kopp rykande hett kaffe, ätit en ciabatta samt dreglat över massor av skor, så begavs det hemåt igen.

Idag är en sådan där bra dag. Jag känner mig sådär ihärdigt glad och pigg och det är svårt att inte le. Så svårt att jag på vägen hem log åt träden, bilarna, hundarna, pensionärerna, människorna som kämpandes vandrade omkring i snön med gåstavar och ungdomarna som smygrökte bakom skolan. Åt alla!

Mycket mer än så har inte hänt idag, ännu. När jag kom hem drack jag kaffe med Jimpa och Hilda och vi pratade om sommaren och festivaler, fester och äventyr. Strössel hamnade i centrum och fick leka massor, innan hon ignorerade oss för en fluga i fönstret. Söta katt.

Nu sitter jag här och lyssnar på nostalgisk musik på spotify, ska snart göra mig klar och sen spendera kvällen med Monika. Vi ska kolla på lite program, snacka skit och laga mat tillsammans. Me and my MonK. Jag är nöjd med denna Onsdag. Hoppas er har varit bra även den.

Peace