Det är väl sannerligen någonting unikt att jag skriver inlägg hela två dagar på raken, minsann.. Men så är det. Låt det inte bli en vana, ha ha! (Eller?)

Jag sitter med Cage the Elephant i öronen och filosoferar, och när jag blir på detta humör får jag oftast lust att kasta ut alla dessa tankar i ord. En slags eufori kanske.

Om ni inte visste om det, så har jag åkt på ett slags ryggproblem som heter duga, och just idag är det extra bitskt. Det är lite sådär att om jag böjer mig framåt flyger fula irriterade ord ur min mun och och sprider sig vida omkring. Jag vet inte vart i mina muskler detta problem sitter, men jag försöker att röra på mig så mycket som möjligt för att underlätta, och Kalle försöker tvinga mig till kiropraktorn.

Jag kanske borde lyssna på hans råd, även fast det ärligt talat skrämmer mig lite att gå till ett sådant ting.

De kommer väl bryta nacken av mig med sitt knäckande.

Worth a try, though.

Någon gång lär väl skiten gå över, huh?

Iallafall, idag kom den första snön, men det ligger som tur är inte kvar på backen.

Yeah you heard me, som tur är(!)

Jag föredrar att inte ha snö, det är bara slaskigt och blaskigt och man kan inte cykla i det, vilket jag gör varje dag, cyklar alltså.

Hur ska jag kunna cykla till jobbet i vinter när jag inte kan cykla i snö? Ett mystiskt mysterium.

Ta bussen you say? Visst kan jag det, eller gå, även fast det är 4 kilometer.

Jag gillar bara att röra på mig, helt enkelt. Cykla är bra träning..

Man kan trampa fram gata in och gata ut, låta musiken dundra i öronen, hoppa över brunnar och trottoarer, leva livet en stund. Att promenera är.. tråkigt.

Allt löser sig, dock. Jag är en liten fegfis bara, som inte vågar cykla i snön. Allt är en vanesak.

Well, jag kommer avsluta detta inlägg med att publicera en bild jag tog mig friheten att knäppa för ungeför en timma sedan. Örebro by night.

Nu är det dags att ta en dusch, svära över min förbannade rygg, och sedan sova. Imorgon är det jobb som gäller hela dagen och sedan ska jag försöka krypa till gymmet. Har man ont kan man alltid träna bort det! Så tänker iallafall jag.

Hej svej!

Hejsan, käre blogg och käre bloggläsare! Jag är tillbaka.

Jag har för en tid totalt tappat stinget till att skriva, iallafall online. För att vara helt ärlig, så har jag sedan länge glömt bort min lilla blogg här på siten, men min vän MonK påminde mig igår. (tack gumman) Jag kanske skulle krypa tillbaka till bloggvärlden igen, vad tycker ni?

Senast jag klottrade ner mina tankar här var i Juni, vilket är ett halvår sedan, det var ett lite väl långt glapp..

Vad har hänt sedan Juni? MASSOR!
Vart ska jag börja? Vilken tråd ska jag dra i? Vilka historier ska jag dela med mig av?

Jag bor fortfarande kvar i den mysiga lägenheten på Tegelgatan med min Kalle, vi båda lever livet, lyckliga och kära. Han är nu inlasad i Örebro kommun och får fortsätta jobba där, och jag är minsann kvar på Systembolaget (förutom den detaljen att vi bytt lokaler och fått finare) ett tag till, iallafall Januari ut, sedan får vi se vad min chef tycker. Jag har även fått löneförhöjning, så det går ganska bra!

Jag och Kalle reste till Rhodos tillsammans under en oförglömlig vecka i September, och vi fick många fina minnen med oss hem, och vi har varit ute på lite andra äventyr också, gjort lite smått och gott. Ett par resor till Falun bland annat.

Lägenheten är omgjord också, möbelmässigt. En ny, stor, vit, megamjuk soffa bor sedan ett par månader i vardagsrummet, och ett nytt köks/barbord med fyra höga stolar bor i köket, vi har lite nytt porslin, lampor, en palm och diverse andra ting spridda här och var. Lägenheten är otroligt mysig..

..Speciellt nu när Melissa fått dra fram sitt galna julsinne. Granen har plockats fram och pyntats, klappar ligger redan undertill, advetsstakarna lyser upp mörkret och julmusiken sprider sin glädje i mina öron. Julkalendern på tv kollas på varje morgon, och chokladkalendern äts av en gång om dagen.

Jag verkligen ÄLSKAR julen!

(Bilden tog jag idag, bara för att demonstrera, haha)

För tillfället sitter jag ensam hemma och lyssnar på lugna jullåtar, och snart är det dags att hänga upp tvätten. Min söte man sitter på tåget påväg hem från Falun, där han varit i helgen och kompleterat lite från sina studier. Tyvärr har han gått och fått feber, stackarn, så jag väntar på honom så jag kan bädda ner honom under täcket och kyssa honom frisk.
Sedan är det dags att somna tillsammans i skenet från adventsstaken i fönstret.

All i want for christmas is you <3

Jag hoppas att ni som förr läste min blogg, kommer tillbaka. Om ni återkommer, så lovar jag att börja skriva igen, ofta! :)

Auf Wiederzehn!