Det fanns en anledning till farmors död. En anledning lika stor som en vindruva, fast egentligen lika stor som livet självt. Det var en tumör som hade bosatt sig bredvid en hjärtklaff. Åskvädret exploderade och sedan kunde ingenting göras. De berättade att även om de vetat, så hade ingenting kunnat göras. De tror också att det måste ha gått snabbt, inga känslor, bara snabbt. Jag hoppas också. Jag vågar inte ens tänka tanken om hon hade ont. Det upphör.

Begravningen var i Torsdags i Rättvik, i ett litet kyligt kapell. Det var vackert och frostigt utanför och luften fylldes av tårar när kvinnan vid orgeln spelade de melodier som var förutbestämda.  Vi placerade alla en varsin ros på kistan och lämnade en tår som markerade vår saknad efter henne. Farmor, sov gott. <3

”Someware over the rainbow, blue birds fly…”

Idag är det Söndag, Imorgon är det Februari. Det är svinkallt ute och jag sitter inomhus och drömmer och funderar över livets mysterier. Ett glas mjölk står på bordet framför mig och jag sitter och ler åt den mustasch jag fick efter glaset. Allt lämnar avtryck. Alla lämnar avtryck.

Den underbaraste människan jag vet har idag lämnat denna stad bakom sig. Jag kommer att känna en otrolig saknad, det gör jag redan nu. Det känns konstigt att denna dag faktiskt kom. Det var bara en tråkig tanke man alltid lagt undan bakom sig och inte plockat fram. Men det kommer bli bra. Allt kommer att bli bra. Var eviga dag är ett nytt äventyr som man kan fylla med sina galenskaper.

Galenskaper med en Töt. :)

Dagarna går, och jag räknar ner… Om 6 dagar går min födelsedagsfest av stapeln, många underbara vänner kommer och jag ser fram emot att ha en kväll som är min egen. Om 9 dagar fyller jag 22. Ett år äldre, men lika knäpp för det. Om 19 dagar kommer min mage synas med en vacker tatuering på.
Mycket blir skoj. Sedan kommer Mars, då ska jag infinna mig på rättegång och vittna mot den kvinna som förra året misshandlade en annan kvinna på en pizzeria. Jag såg allt genom ett glas. Vad ska man säga?

Sommaren…den kommer med äventyr utan dess like. AC/DC och Peace and Love till att börja med. :)

Nu ska jag dricka lite mer mjölk och klara mig själv en stund.. och hoppas att snön smälter bort utanför.

Godkväll.

Världen är just nu lika grå och ledsam som den slaskiga snön utanför. Det vänder ibland till någonting vackert på en sekund, det beror helt på vad man tänker på. Jag tänker på farmor, mamma, morfar.. på alla man ville hålla hårt i men som slant ur näven. Jag tänker på rättvisa och melankoli, tomma fotspår och oklara frågor.

Det finns vissa ovissheter jag inte kan släppa. varför händer vissa ting? vad är det som gör ett liv? Jag är full av liv men ändå är jag osäker på vad som gör min balans. Snart 22 jordvarv har gått förbi medans jag vandrat omkring. När blir man för stor för vissa saker? När är det försent?

Det finns så mycket jag skulle vilja svara på som jag inte kan, och det finns så mycket som jag skulle vilja fråga, så mycket som jag skulle vilja berätta. Så mycket jag vill veta!

------

Snart är det begravning för min älskade farmor som för en vecka sedan chockerade varenda själ genom att bege sig mot rymden och lämna jordelivet bakom sig. Ingen trodde, ingen anade, alla grät.

Det jag fick höra är att farfar, som även han är mycket sjuk och gammal, hittade henne mitt i natten, liggandes på köksgolvet, omgiven av blod.

Som en skräckfilm... så tänker jag. fast på riktigt. Jag hade haft ett lättare hjärta om det bara hade varit som det brukar, som det 'ska' vara.

"Hon somnade in lugnt och stilla i sin sömn, och hon kände ingenting."

 DET hade jag gått med på. Men det där? Blod överallt, som inte slutade rinna, farfar som ser på... kände farmor någonting?

Jag hatar att tänka på det sättet, men det gör jag! Jag måste få veta!

Igår kväll kunde jag som vanligt inte stänga mina ögonlock och somna, så jag låg i min säng och funderade och halvt kikade på Wallander - Mastermind. Den var bra, ett tag. Till en scen kom som jag inte klarade av. Ett rum med en massa blod, så jävla DUMT! Då rann tårarna på mig en stund och jag sörjde farmor. Sedan stängde jag av filmen och kröp under täcket. Någon gång somnade jag i mina funderingar. Men jag kände mig lättare.

---------

Jag har även tänkt mycket den senaste tiden på min Mamma. Jag har inte gråtit, inte varit ledsen på det sättet, utan jag har bara tänkt. På henne, familjen, mig, all historia.

Jag vet att Mamma är borta. Hon kommer inte tillbaka idag. Inte om en vecka. Inte om en månad. Inte om ett år. Hon är borta och kommer inte tillbaka igen, så det har jag accepterat och tänker istället tillbaka på livet.

Det finns bra tankar och det finns tankar som är tvärtom med mamma. Å ena sidan tänker jag på den unkna lukten av sjukhus, på tomma korridorer och sjuka människor... Jag tänker på doften av gula blend som satt i hennes kläder, på mediciner, sjukdomar, mardrömmar och ensamhet...

Men jag tänker också på hennes leende, när hon spelade gitarr och sjöng för mig då jag skulle sova, hur hon flätade mitt hår när jag var liten, hur hon envist försökte klä mig i klänningar och fina skor..

Alla som vet vem min Mamma var säger att jag är så lik henne. Att jag har hennes leende som är varmt men mystiskt på samma gång, att jag har hennes ögon som kan få vem som helst att smälta. Att jag har det tjocka håret som får alla kvinnor avundsjuka.

Jag vet inte, jag tänker inte på det.. på det sättet.

Jag tänker bara att hon var min mamma trots att hon inte alltid var som andra mammor. Jag tänker på att jag älskade henne med varje liten del utav min kropp. Och jag tänker på att jag skiter i vad folk säger, hon var iallafall min mamma. Min och mina bröders Mamma. Och hon var den vackraste mamman i världen med det vackraste leendet. Sådetså!

-------------

Förlåt för ett mycket långt inlägg men jag har så mycket jag behöver få ur mig. Orden vill inte låta mig andas idag. Kanske är det för att jag inte skrivit på en vecka?

Nu har jag skrivit iallafall, och jag känner mig lättad, även fast det kanske inte är det mest positiva inlägget jag ger ifrån mig.

--------------

Strössel ligger bredvid mig i soffan och hon kisade på mig precis med halvöppna ögon, sträckte lite på sina tassar och rev lite i filten innan hon somnade med svansen på mitt knä. Hon gör mig alltid så glad. Är det någonting jag känner... lycka, hat, sorg, melankoli... så finns hon alltid där och hon förstår alltid allting. Det ser jag i hennes små mörka ögon. 

vi alla andas, lever, skrattar, gråter, upplever. Sluta aldrig med det!

- för det är någonting vackert.

/Melissa

Det är med stor sorg jag idag skriver detta inlägg.

Imorse blev jag väckt med ett sådant samtal man fasar över, ett sådant man aldrig vill höra i sitt liv.

Farmor är död.

Jag kan inte riktigt förstå det, och jag kan inte smälta det. Farmor var alltid en sådan stark och underbar människa. En kvinna med krut, en underbar kvinna med sådan kraft och glädje som hon spred över världen.

Hon var den sista jag kunde tro skulle gå bort. Iallafall inte än, inte nu. Vi alla hade aningar om att det skulle bli farfar som försvann först. Han har varit mycket sjuk väldigt länge och farmor har varit en stärkande ängel vid hans sida och hållt honom vid liv.

Men att det skulle bli farmor? Det trodde jag aldrig.

Det gör mig så ont att veta, att höra, att veta hur ledsen speciellt min far är. Att höra sina egna föräldrar i tårar är någonting som tar ytterst hårt.

Idag är en sorgens dag för alla.

Ingen vet nu heller hur länge min älskade farfar kommer att orka utan henne, och blir det då två stycken som försvinner på kort tid... usch jag vill verkligen inte veta hur det kommer att bli. :( Under 60 års tid har de stått vid varandras sida, vareviga dag, och de har varit så kära, så starka och de har så mycket historier tillsammans. Jag är så ledsen över att han nu är ensam.

----

Jag tänker på er, Pappa, mina syskon, farfar, mina kusiner och alla andra släktingar och vänner denna sorgens dag. <3
Jag älskar er alla och vi är alla starka.

-----

Farmor, du var en underbar kvinna. Du var alltid så go, generös, snäll, underbar, söt och alltid på sådant gott humör. Du brukade alltid le och överrösa oss med kramar när vi hälsade på. Du hade alltid någonting roligt att berätta och vi satt alltid och fikade vid ditt köksbord tillsammans.

Jag minns så många äventyr vi har haft, när jag och mina syskon var små och lekte i källaren i ert hus, när vi satt och ritade i ditt kök, när vi efter varje besök fick välja en varsin chokladbit ur ditt kylskåp.. jag minns lukter och känslor och allting. Trots sorgen sitter jag nu och ler när jag skriver detta. Du var så underbar!

Någonting jag speciellt minns är förra vintern när vi satt länge i ditt kök och du leendes berättade din och farfars historia.. hur ni träffades, när farfar låg i lumpen, vad ni hade för äventyr tillsammans under årens lopp, allt. Det var en perfekt dag. Vi satt alla runt bordet, åt wienerbröd, drack julmust och snön låg vackert utanför.

Jag kommer alltid att minnas dig för den underbara kvinnan du var. Du finns i våra hjärtan för alltid. Jag älskar dig.

<3

God middag Sverige!

Idag är det Söndag igen. Dagarna bara flyger förbi med vinden känns det som.  Jag är fortfarande arbetslös och förvirrad i min egna lilla värld men jag kämpar på iallafall. En dag får man ju ett jobb. Det blir ibland som att man byter plats med fötter och huvud bara för att ingenting händer.
men om man tar dag för dag, bokstav för bokstav.. och fixar sina 'måsten' och 'borden' så löser sig allt.

Idag är vädret sådär jättevackert utanför. Så kallt att andetagen dödar lungorna med ett kyligt leende, men vackert! Man kan ju inte låta bli att förundras över solen som får varje snöflinga att gnistra och stolt visa upp sin frihet för omgivningen.

Snart får det dock räcka. Jag vill gräva ner tårna i sanden nere vid vattnet, jag vill sitta med mina vänner till sena nätter och spela gitarr, dricka iskalla öl, leva livet och se elden spraka i ringens mitt. Jag vill se världen vakna med sprudlande glädje, blommor, utecaféer som är överfulla, turister, gatumusikanter och kärlekskranka par hand i hand på gatorna.  Jag vill ha sommar helt enkelt. Så är det.

Först ska vi förbi min födelsedag dock. En månad kvar nu. Vi får se vad dagen har att ge mig detta år. Äldre blitr man iallafall.

----------

Idag är även en sådan dag då jag känner mig estetisk och skapande. Jag vill förändra någonting. Jag vill rita, skapa, låta musik och ord omringa mig, jag vill att ord för ord ska krypa ur mina fingertoppar i syftet att skapa någonting bra. Vi vill alla revidera våra historier, upprepa oss, skapa nya ting, för att sedan sudda ut det eller spara det till senare ändamål... jag skriver nog mer för mig själv. Vill andra läsa så är det välkommet men personligen så hamnar mitt liv i ord för att jag ska klunna skapa plats för nya äventyr. Nya historier skapas varenda dag i varenda människas liv. Ibland kan man inte sätta ord på det, men jag kan.

Det är en slags form av frihet att skriva, har jag märkt. Det finns ingenting förbjudet med att skriva, det finns ingenting man inte KAN skriva, det finns bara tankar och ord och funderingar som man släpper ur tankarna via en enkel penna mot ett papper. Jag känner mig genast mycket gladare efter att ha skrivit detta.
Det hjälper alltid. Man lär få tygla sina tankar ibland.

-----------

Imorse vaknade jag för tidigt. Klockan var kvart i fysjutton på morgonen och min katt bestämde sig för att ha maraton på mina möbler här hemma. i en timma låg jag och log åt hennes strapatser medans jag log mot det mörka, tigande taket. I vanliga fall blir man nog förbannad när klockan är tidigt en Söndag och katten fått spatt.. men inte jag. Hon är för söt för att man ska bli arg på henne.
Istället väckte jag lägenheten med lampor och när kaffekannan sedan stod och puttrade och isen på mina fönsterrutor smälte kändes dagen perfekt.

Solen skiner utanför men den isande kylan blåser in under folks kläder när de går förbi. bitande kyla som biter tag i människors revben.. och jag sitter inne i mina pyjamasbyxor.Världen är mäktig, när den bestämmer över allt och alla. Undrar hur det känns att hålla någons liv i min hand?
Jag tror att man skulle bli dum i huvudet. Man skulle nog bli en ickeperson efter ett tag.

Well, fortsätter jag skriva nu kommer ingen orka läsa för det första och så blir mitt kaffe kallt.

Må gott!

/Melissa

(nedan följer ett inlägg som inte är skrivet av mig)

Hejsan!

Jag har för tillfället tagit över Melissas blogg. Vi kan i alla fall låtsas som att jag har det. Jag har precis startat en ny blogg och saknar massa läsare. Hade massor i min förra som jag stängde ner på grund av massa anledningar. Men det ska jag inte skriva med här. Det är inte därför jag våldtar denna blogg.

Ni undrar säkert vem jag är som gör detta. Jag är tjejen du ser på stan som får dig att stanna upp och vända dig om för en andra blick. Kanske för att jag är jag eller för att jag är annorlunda. Vad vet jag. Men jag vet att du gör det. Jag har den effekten på folk :D Det vet jag just för att folk har sagt det till mig.

Jag är hon du hittar djupt inne i en skog på sommaren, stampandes till mörk och knorrig darkpsy/Fullon tillsammans med skogens alla väsen. Den som säger att troll, älvor, tomtar och andra väsen inte finns kan slänga sig i väggen. De finns och jag bor med dem. Man måste bara vara lite öppensinnad för se dem. Hör du inte musiken så har du antingen gått fel eller så mediterar jag lite längre in. Skogen ger mig lugn och det är i skogen jag hör hemma. Därför ska jag köpa ett hus i skogen och flytta dit en vacker dag. Du måste tro att jag är tokig som vill det, men jag är tokig. Jag är villig att ge upp allt som har med internet och omvärlden att göra för att få bo i en mysig egenbyggd stuga långt in i en tät skog. Där ska jag vara helt enkelt.

Jag förstår mig inte på världen och dess befolkning och inte vill jag det heller. Jag har fullt upp med att förstå mig själv och mina tankar. Som inte är logiska för fem öre. Men vad är logiskt egentligen? Det som är logiskt för mig är ologiskt för alla andra. Eftersom folk verkar inte ha ett öppet sinne för saker och verkar inte vara smartare än en fiskbulle. Och jag vet att det är sant för alla håller med mig. Folk är för instängda enligt mig. Slappna av och släpp loss lite mer. Tråkmånsar!

Jag vet hur gammal jag är, men jag vet också att jag stannade i åldern 3½! En bra ålder. Trotsig, busig och enormt gullig. Jag brukar bli det ibland när jag är uttråkad eller vill ha uppmärksamhet. Eller bara vara jobbig. Men jag kan också vara otroligt mogen och vuxen om jag verkligen måste det. Vilket jag undviker så mycket jag kan. Jag förstår dig om du är förvirrad efter att ha kommit såhär långt. Men det är det som är meningen. Det finns inge bättre än att förvirra folk och vara oseriös. Som jag är just nu.

Men jag är seriös när jag säger att Melissa är världens bästa och vackraste varelse. Vi har känt varandra i evigheter och har varit gifta i 6 år snart. Hon finns alltid för mig och lyssnar när jag behöver prata. Hon vet hur hon ska hantera mig till 110%, vilket egentligen ingen direkt vet så bra som hon. Hon vet hur hon ska väcka mig för att jag ska få en bra dag och hon vet hur hon ska göra mig gladare. Hennes åsikter och tankar är en blandning av galenskap och visdom. Man måste bara veta hur de ska tolkas beroende på i vilket tillfälle de ges. Annars håller hon med de. Men till mig säger hon allt och jag allt till henne. Hon är bäst och jag älskar henne.

Många av er som läser detta känner Melissa och därigenom mig. För jag har en gång varit en Falutös, men svek staden och begav mig söderut mot Västerås. Hit flyttade jag egentligen till en början för att kunna börja om och för att bli stabilare i psyket. Men efter ett få par veckor så insåg jag att det var här mitt hjärta hade stannat. Mer om det får ni läsa i min blogg. Men jag mår bra här nere och jag lever vidare tack vare många faktorer. Dock saknar jag Staden Falun och Mizza enormt mycket.

Nu ska jag runda av detta genom att säga att jag är den du önskar att du kunde vara. Men du kommer aldrig bli som mig. Hur mycket du än apar efter så finns det massor som saknas för att bli komplett som mig. Bland annat mitt vrickades psyke, min låga mentala ålder, min oseriösa personlighet och mitt sinne för humor. Och att kunna vara så utflippad som jag precis har presenterat mig som ;)

Men vill du läsa mer om mitt flippade liv och se flera av dessa oseriösa texter så ska du helt klart pallra dig över till min blogg och följa den. Där kommer du hitta en hel del. Lite seriöst och tankfullt, resten oseriöst och ologiskt. Så du vet. Adressen är Http://Lillazazu.blogg.se

Var riklig med kommentarer om vad du höra för åsikter från mig och vad du tycker om min blogg. Annars kommer jag att skicka min armé med ninjasmurfar och ninjatomtar på dig. Och tro mig, de är Bad Ass MotherFuckers. Inget att leka med. Jag har varit i bråk med dem många gånger, men eftersom jag är deras Sensei så boinkar jag skiten ur de varenda gång. HA! Well off I go. Vi ses i min blogg ;)

Skogens väsen kallar på mig.

-Zazu

Kylan ute i Falun bryter sig in genom människors fönster och övertar allas kroppsvärme inatt. Att vi har trettio minus är helt otroligt. Igår när jag efter en mycket trevlig kväll vandrade hemåt med alla dessa minus mot mitt ansikte blev jag nästan lite rädd. Mitt ansikte försvann och det var ett skakande skal som promererade hemåt som ett asplöv i vinden. Nu får det vara nog med vintern. Den är olidligt vacker och när solen ligger på är den en fröjd för ögat... men nu får det räcka!

Julen har passerat och så även nyår, så att se snön smälta, fåglarna vakna och påsken nalkas kommer att bli en underbar upplevelse. Jag tycker om när våren väcker skog och mark, världen över.

Det är en tröst iallafall att man har tak över huvudet och värme, samt dusch. Det är inte alla som har den lyxen. människor därute fryser ihjäl och svälter. Klaga ska jag absolut inte göra... faktiskt.

-----------------

Vad har ni skett i mitt liv på senaste? ett par datum har passerat sedan senaste inlägget så några ord lär jag kunna slänga ihop även idag. Alltid händer det någonting i allas liv, även om man så sitter inne och häckar eller äventyrar ute i städerna. För min del har det varit lite si och så.

Nyårsafton var oförglömligt. Den hade inte kunnat bli mer perfekt.

Det bjöds på underbar mat som min käre far tillagade, sedan var det full rulle med musik, shots, öl, sprit, partyhattar och tutor som skränade genom kvarteret. När klockan var tolv skrek vi som små barn och man kände sig så liten när man skådade fyrverkerierna som spred sig runt stan. Högt där ovan lös alla världens färger i all dess prakt. Det är alltid lika mäktigt.
resten av natten fortsatte med sång, galenskaper, äventyr och vänskap till tusen.

När klockan var nio morgonen efter vandrade vi glada hemåt, aningen berusade, med hatten på sne och morgonljuset i ögonen.

att jag mådde som ett ruttet äpple dagen efter behöver nog inte förklaras. Självklart var det självförvållat så det ska inte klagas över. Det var faktiskt värt det.

---------------------

Annars flyter det på. Jag fixar och donar hemma i min lägenhet, jag leker med strössel konstant och gör henne till den lyckligaste katten i världen med all kärlek jag förmår att ge henne.

Jobbsökandet fortsätter och det går som det går men jag är inte den som ger upp. Livet är för kort för att man ska ge upp.

Livet är å andra sidan för kort för många saker man vill ha gjort. Bara man vill så kan man. Allt löser sig... det gör det alltid.

Framtiden bjuder på sina äventyr och jag tänker medverka i dem alla! Min födelsedag ligger bakom hörnet och väntar på att få vakna och göra mig glad. Jag fyller dock bara 22 vilket jag inte ser som en ålder att direkt hurra för men, en födelsedag är alltid en födelsedag. Man blir som barn på nytt, precis som när man kan ha snöbollskrig, leka kurragömma, pyssla, åka pulka eller ha svårt att somna dagen innan julafton. :)

den nittonde februari kommer jag än en gång pryda min kropp med en tatuering. Vad det blir vet bara ett fåtal, och det får så förbli till den är klar. Bilder kommer självklart upp här på bloggen! annars väntar middagar, fester och andra människors födelsedagar.

------------------------

Nu tänker jag återgå till min rykande tekopp, mitt msn och sedan tänker jag occupera min dusch ett längre tag och ställa mig och drömma mig bort i värmen i vanlig ordning med schampoo rinnandes i hela ansiktet.

Vad kvällen har mer att ge får visa sig.

Men vad jag kan säga är.. att jag är en mycket lycklig människa.

Må gott!

/Melissa