Det är med stor sorg jag idag skriver detta inlägg.

Imorse blev jag väckt med ett sådant samtal man fasar över, ett sådant man aldrig vill höra i sitt liv.

Farmor är död.

Jag kan inte riktigt förstå det, och jag kan inte smälta det. Farmor var alltid en sådan stark och underbar människa. En kvinna med krut, en underbar kvinna med sådan kraft och glädje som hon spred över världen.

Hon var den sista jag kunde tro skulle gå bort. Iallafall inte än, inte nu. Vi alla hade aningar om att det skulle bli farfar som försvann först. Han har varit mycket sjuk väldigt länge och farmor har varit en stärkande ängel vid hans sida och hållt honom vid liv.

Men att det skulle bli farmor? Det trodde jag aldrig.

Det gör mig så ont att veta, att höra, att veta hur ledsen speciellt min far är. Att höra sina egna föräldrar i tårar är någonting som tar ytterst hårt.

Idag är en sorgens dag för alla.

Ingen vet nu heller hur länge min älskade farfar kommer att orka utan henne, och blir det då två stycken som försvinner på kort tid... usch jag vill verkligen inte veta hur det kommer att bli. :( Under 60 års tid har de stått vid varandras sida, vareviga dag, och de har varit så kära, så starka och de har så mycket historier tillsammans. Jag är så ledsen över att han nu är ensam.

----

Jag tänker på er, Pappa, mina syskon, farfar, mina kusiner och alla andra släktingar och vänner denna sorgens dag. <3
Jag älskar er alla och vi är alla starka.

-----

Farmor, du var en underbar kvinna. Du var alltid så go, generös, snäll, underbar, söt och alltid på sådant gott humör. Du brukade alltid le och överrösa oss med kramar när vi hälsade på. Du hade alltid någonting roligt att berätta och vi satt alltid och fikade vid ditt köksbord tillsammans.

Jag minns så många äventyr vi har haft, när jag och mina syskon var små och lekte i källaren i ert hus, när vi satt och ritade i ditt kök, när vi efter varje besök fick välja en varsin chokladbit ur ditt kylskåp.. jag minns lukter och känslor och allting. Trots sorgen sitter jag nu och ler när jag skriver detta. Du var så underbar!

Någonting jag speciellt minns är förra vintern när vi satt länge i ditt kök och du leendes berättade din och farfars historia.. hur ni träffades, när farfar låg i lumpen, vad ni hade för äventyr tillsammans under årens lopp, allt. Det var en perfekt dag. Vi satt alla runt bordet, åt wienerbröd, drack julmust och snön låg vackert utanför.

Jag kommer alltid att minnas dig för den underbara kvinnan du var. Du finns i våra hjärtan för alltid. Jag älskar dig.

<3