Det är intressant, det där.

Det där med att människor konstant ändrar humör, beteende och tankar, enbart på grund av vädret.

Imorse vaknade jag och var på riktigt bra humör, trots att klockan bara var 05.00, sedan när jag tittade ut genom fönstret regnade det, och dimman låg tät.

Plötsligt kändes det inte kul längre, jag suckade för mig själv och förbannade regnet och att jag inte är särskilt bra på att cykla med paraply..

Men vet ni? Sedan tänkte jag efter, reste på mig, log, och tänkte att ingenting ska få förstöra mitt goda humör, speciellt inte något nedrans väder!

I gryningsdimma och spöregn cyklade jag sedan på tomma vägar ensam mot arbetet, visslandes med musik i öronen, utan paraply.

Jag tänkte att vi är väldigt dumma som påverkas hela tiden av sådana skitsaker, istället för att njuta av varje tillfälle i livet, det är ju trots allt en väldigt kort tid var och en får spendera på jorden. Ta vara på allt!

På hösten till exempel, då är svenskarna deprimerade, äter mediciner, gråter eller stänger in sig, bara för att vädret råkar bli lite dystrare än vid andra tillfällen.

Se det positivt istället, umgås med vänner och familj, ät mycket frukt, träna på gym eller bara mys framför tvn! Sommaren och värmen kommer tillbaka. varje år ;)

Nu har jag slutat jobbet för dagen, regnet hade envist fortsatt att skölja gatorna under hela tiden, och det slutade inte heller när jag tog mig hemåt. Mina kläder var fuktiga fortfarande efter morgonens tur, så jag ryckte på axlarna och tänkte att det inte gör någonting om de blir ännu mer blöta.

Efter vägen stannade jag till vid Ica där vi bor, klafsade in med blöta skor och droppande hårtoppar, vinkade åt människor jag kände igen, skrattade och köpte mig lite sallad.

Just nu sitter jag hemma i min blå One Piece med en handduk runt mitt blöta hår, äter min sallad och småkollar på tv, nöjd med dagens (hittills) bravader, och så insåg jag precis att klockan inte ens är tolv.

Jag har hela dagen framför mig att göra galenskaper. Även tråkigheter såsom att diska och plocka iordning hemma. Tråkiga vardagligheter som ändå alltid måste göras vare sig man vill eller inte, och det kan man göra även det med ett leende på läpparna utan att gnälla. Om man gör sina sysslor direkt så har man massor av tid över senare till roligheter.

Det där med att städa och diska och dylikt är vi jävligt bra på, jag och min Kalle. Visst kan vi snabbt och brutalt stöka till, men vi städar lika snabbt upp det efteråt. Vi är bra på att komma överrens, vem som ska göra vad och när, eller så gör vi det bara när det behövs.

Jag har hört och sett så många par som bråkar över småsaker, smulor på bordet, vems tur det är att diska, vem som spillde kaffe på bänken.. sådana saker.

Varför? Det är totalt onödigt. Vi har aldrig bråkat över en sådan sak någonsin. Det är bara löjligt tycker jag.

Varför bråka när man kan föra en konversation med varandra? :)

Iallafall, mina tankar flyger iväg i vanlig ordning.

Jag tänkte återgå till min sallad och mysa ner mig i soffan, sedan ska jag ta mig i kragen och bege mig till gymmet.

Kvällen kommer gå ut på att ta hand om och hålla om min älskade Kalle, stackaren hade svårt att sova inatt, och lika häromdagen, han har ont i axeln och det hindrar honom från att slappna av. Jag tycker synd om honom, så jag ska försöka lindra det med en massa kyssar! :)

Tjolahopp!

Jag måste verkligen ta mig i kragen, eller kanske slita mig i håret, så att jag kan återuppta mitt skrivande här. Just nu har jag ganska mycket fritid och därmed tid för att tänka och skriva, men ändå blir det inte av. Kanske är det bra, då det är ett tecken på att jag är ute och rör mig istället, eller kanske för att jag umgås med vänner, men jag lovar (än en gång) att försöka skriva oftare.

Det finns ju iallafall ett fåtal fina människor som tar sig tid att läsa.

Hur lever livet? Livet är trevligt, faktum är så är livet redigt fantastiskt just nu. Jag har en strålande sol i mig, i min kropp, som lyser och skiner och värmer mig och får mig att le och dansa, till och med fast det är Måndag.

Det finns ingenting att klaga på, möjligtvis får man gnälla lite om det regnar (Jag bor ju ändå i Örebro) men annars flyter dagarna förbi med enbart lycka.

Jag har kvar jobbet och det går bra, även om jag nu har haft väldigt få arbetspass under januari och februari. Detta beror helt enkelt på att det inte är lika mycket kunder efter nyår, och att det alltid är ett glapp under denna tid på året. Sedan måste ju självklart de heltidsanställda på jobbet få komma först, sedan ringer de mig.

Det är självklart tråkigt att inte få jobba lika mycket = tjäna mer pengar, men jag vet att jag ändå står kvar och inte behöver söka andra jobb, så jag ler och står ut. Snart är allt tillbaka till det normala och balansen är återställd.

Jag har börjat gymma igen efter ett litet uppehåll, och det blir även ett och annat boxningspass samt spinning och dylikt, emellanåt sådär. Med tanke på historiken i min släkt med sjukdomar (Speciellt på kvinnosidan) så tänker jag inte ligga på latsidan. Det är därför jag lade av med rökningen för ett år sedan också. (förutom de få som jag röker ibland någon Lördagar när det ölas.)

Det är många av kvinnorna i min släkt som drabbats av cancer och dylikt, och eftersom jag är den enda kvinnan i min generation ligger jag ganska risigt till.

Mer gym till världen! :)

Jag måste faktiskt bege mig nu, då min gode vän Lee knackade på dörren. Vi ska umgås, dricka kaffe och laga middag idag, minsann.

Vi synes säkert snart igen, tror jag.

/Melissa