Tiden rinner iväg, mina vänner! 6 Månader, 3 Dagar, 23 Timmar, 6 Minuter och 55 Sekunder kvar i detta nu.
Nej, jag kommer inte att hålla på såhär under varje inlägg, då kommer ni väl att slå mig i huvudet med första bästa objekt ni har i närheten, eller bara ignorera min blogg. Det är dock väldigt svårt att hålla det stora flinet i schack när man ser tiden rinna åt rätt håll varje dag. Men jag vet att jag är ganska underlig egentligen, så ni får ta mig för den jag är.

Annars? Jag har kort hår igen, senaste jag hade det var runt sju år sedan, och det var väl lite smått misslyckat, då jag såg ut som jag vet inte vad. Jag tycker att jag bär frisyren bättre idag, mitt ansikte har trots allt blivit mer kvinnligt och smalt än sist, då var ansiktet mer runt än smalt. Jag vågade och jag gjorde det, och nu är det spretigt, kort, svart och så gömmer det sig lite gult i mitten. Helt överkomligt! Man lär ju våga göra knäppa saker, även om de kanske misslyckas. Man lär sig ingenting om man inte vågar ta chanser.

Jag måste fixa till mitt nyduschade kalufs snart dock, innan jag trampar till jobbet på min ypperligt snygga blå cykel. Jag har precis stått i duschen och druckit kaffe (you heard me), sjungit och dansat till Maroon 5, och flummat runt så schampoot yrde. Vem orkar vara som alla andra? Man kan till och med få ett vanligt duschtillfälle att bli tusen gånger roligare än vad det egentligen är. Sen att jag lyssnade till Maroon 5 är ett mysterium, det är faktiskt inte alls min musikstil, men jag såg på Spotify's 'What's new' att de släppt en ny skiva, så jag ryckte på axlarna och drog igång albumet innan jag skuttade iväg, och det var inte alls dumt.. inte alls! Tummen upp!

Ingenting slår gamla hederliga underbara tokfantastiska Ac/Dc dock, aldrig i hela helvetet ;)

Nej nu tänkte jag dra igång hårtorken istället, stå och dansa och skrika med den som ett fån innan jobbet.

Nästa helg väntar Powermeet och umgänge med våra kära vänner Peter och Riitta!

Fint som fan!

Hej!

Jag ska åka till Thailand.

Det må just nu vara 6 Månader, 7 dagar, 17 timmar, 34 minuter och 25 sekunder till avgång,

men med den längtan jag har långt nere i maggropen och med frestelsen om en ny värld med nya synvinklar, med den kan jag klara av det utan att hänga med hakan i golvhöjd, eller tjura och svära över den tråkigt uttråkande svenskheten.

Tiden går väl ganska fort egentligen, tiden springer iväg i det verkliga livet,

när man bara gör sina vanliga saker i sitt vanliga liv,

när man inte vågar förändra någonting.

Jag kanske inte vågar förändra allt för många saker, jag är nog lika rädd som alla andra,

att saker och ting ska gå fel.

Men jag kan förändra mig själv och vad jag vill göra med mitt liv.

Vill jag sitta här hemma framför datorn, på tegelgatan, i Örebro, i lilla Sverige, och bara drömma? Absolut inte. Jag vill uppleva, inte.. Googla. 

Detta är en bra start. En väldigt bra start måste jag medge. Det är ingen vanlig semester detta,

det är inte två veckor till ett trist resort mitt i Phuket där det kryllar av svettigt tjocka turister där alla badar i samma pool fast havet ligger runt hörnet, det är ingen sådan där kort resa där man åker bort för att läsa sina böcker på en strandstol istället för att se allt vad landet har att ge - som vi ska, Kalle och jag.

Den 3 Januari lämnar vi Svensk mark, och 28 Mars åker vi tillbaka (hemska dag) men vi får en upptäcktsfärd på hela tre månader! Vi ska göra ALLT, och faktum är så har jag redan en 'Thailandjournal' hemma, med kartor, intressanta ställen bortom turistvärlden där man kan besöka och se saker man bara kunnat drömma om, en massa texter med lexikon, information om diverse scams man kan undvika och liknande.. det finns det mesta i min lilla bok. Den ska jag sitta och fylla i med information till den dagen vi åker, och sedan hålla den hårt under hela resan.

Jag är nog en sådan där person som egentligen inte ska bo här i Sverige. Jag känner det i hela kroppen och jag kan inte förklara det, det är en känsla bara.

Jag har aldrig varit särskilt svensk heller i mitt beteende,

I guess.. Jag älskar att resa, jag älskar att åka ifrån Sverige, och min dröm i många år har varit att flytta härifrån och aldrig flytta tillbaka.

Varje gång jag besökt ett nytt land fylls jag av någon slags inre lycka jag aldrig annars har, och varje gång jag åker tillbaka kan jag sitta nedstämd och deprimerad i veckor innan jag automatiskt återgått till det vardagliga livet här hemma.

Jag vill bara.. så mycket! Jag vill se världen, resa omkring, möta nya människor och kulturer, upptäcka språk och nya världar och alla hemligheter som finns i städer och skogar. Jag vill syna igenom allt vad vår planet har att erbjuda, känna dess närvaro, klättra högt, trekka, rida på elefanter, ta mig fram i djungeln, även hjälpa till att få fattiga byar på fötter, se sådana ställen andra människor blundar för, hjälpa till, öppna ögonen, SE! 

Ingenting är omöjligt, säger man ju, och det ska jag ha i bakhuvudet genom hela livet.

Men jag börjar med Thailand, vem vet vad som väntar efteråt?

Jag tänker ta vara på livet.