Det närmar sig kvällning denna vackra sommarMåndag.

Dagen har varit lång men effektiv och den började som så många andra av mina mornar redan klockan fem. Ibland är det så tungt att behöva resa sig ur sängen vid den tidpunkten, men jag vet att om jag bara sträcker lite på mig och tar mig ut i den friska morgonluften, har jag hela dagen framför mig utan att behöva sova bort den.(Efter arbetspasset då, såklart)

Den där känslan dock när alla vägar är tomma, någon enstaka människa står och gäspar i sina morgontofflor när deras hundar lekfullt  springer omkring och glömmer bort att göra sina morgonbestyr för att det finns så mycket annat intressant att nosa på,

när någon kommer släpandes på en reklamvagn och yrvaket delar ut blad efter blad som retar gallfeber på folk som inte ens vill ha reklam,

när lastbilarna lämnar bröd på kajerna utanför butikerna som några timmar senare stolt kan sälja dagsfärskt bröd,

när jag ensam cyklar mitt på vägen när solen går upp och när jag har världen för mig själv ett tag,

det gör det hela så värt det, att gå upp redan klockan fem.

Det är bara då man kan få den känslan.

Bara två timmar senare har det hektiska redan dragit igång, bilmotorer låter, stressade människor påväg till jobbet, spiller kaffe i knät för att de inte ser de lika stressade cyklisterna som snabbt tar sig över vägarna för att hinna i tid, en yrvaken värld helt enkelt, den farligaste av världar.

Men jag, jag kan cykla mitt i vägen med morgonsolen i mitt ansikte och veja för gatubrunnar och måsar som tömmer soptunnor på innehåll, och njuta av varenda en av de kilometer jag har till jobbet.

Och det är faktiskt inte så dumt på jobbet heller, jag trivs med mitt jobb, med mina kollegor, det är absolut inget sådant där jobb man drar sig för att gå till, snarare tvärtom. Varje dag erbjuder någonting nytt, och man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.

För ett par dagar sedan fick jag en kram av en kund för att jag var så trevligt bemötande och erbjöd bra service. Det är bland annat sådant som gör att jag med glädje går dit igen nästa dag. Varje möjlighet att få någon att le och att bli sedd är en underbar möjlighet!

Det är snart dags att sova, och imorgon väntar en tidig morgon, och ännu ett tillfälle att få tillbringa en stund helt ensam med världen.

Må gott!

Melissa

 

Den där pojkvän

2 juli 2012 20:09

Det är poesi att lösa dina texter, du skapar bilder av en magisk värld som helt är din egen touch. Sen är det roligt också vilket är awesome!! Pjus

Melissa Ahnberg

2 juli 2012 21:38

Tack så mycket älskade vackra du! Vilken fin kommentar :) Pjus!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här hamnade jag igen, jag blir alltid sugen på att skriva ur mig saker och ting när mörkret faller på, när man sitter hemma i lägenheten med tända ljus, en kopp te och ett par tjocka raggsockor runt fötterna, när man sitter inomhus och värmer själen ...

I vanlig ordning har jag en bortglömd blogg, någonting jag försöker återuppta iallafall ett par gånger per år, och någonting jag tjatar om vareviga gång jag hittar tillbaka till den. Nu har det varit tystnad under hösten, men vad gör väl det, jag h...

Tiden rinner iväg, mina vänner! 6 Månader, 3 Dagar, 23 Timmar, 6 Minuter och 55 Sekunder kvar i detta nu. Nej, jag kommer inte att hålla på såhär under varje inlägg, då kommer ni väl att slå mig i huvudet med första bästa objekt ni har i närheten, el...

Jag ska åka till Thailand. Det må just nu vara 6 Månader, 7 dagar, 17 timmar, 34 minuter och 25 sekunder till avgång, men med den längtan jag har långt nere i maggropen och med frestelsen om en ny värld med nya synvinklar, med den kan jag klar...

Jag har träffat en ny vän, faktum är så träffade jag henne redan för flera år sedan, men bara online så jag hade ingen aning om vem som gömde sig på andra sidan skärmen. I helgen träffades vi äntligen, hon har ju flyttat sådär nära så att om man fl...