idag har jag funderat över människor.

Människor, personer, individer, män, kvinnor.

Synvinklar, perspektiv, känslor.

Idag på jobbet under förmiddagen, när solen stod som högst på himlen och lyste upp människors ansikten, kom det in en kvinna genom dörren.

Jag tittade, som säkerligen många andra gjort detsamma, på henne länge och funderade. Hon såg trött ut, ensam. Hennes nästan morotsfärgade hår stack fram under mössan, hon hade en sliten jacka och ett nästan grådaskigt ansikte. Hon nickade snabbt åt mitt håll och vandrade sedan omkring i affären.

jag kunde inte sluta studera hennes rörelser, hur hon hårt höll sin väska mot bröstet, hur hon försiktigt släpade fötterna längst stengolvet.

Det var någonting speciellt med henne, någonting dystert.

Jag funderade på att många människor förmodligen tittar snett på henne, när hon släpar fötterna i snön och stirrar tomt ner i backen, och jag funderade över hennes välmående..

Plötsligt tittade hon upp, mot mitt håll, och jag ryckte till.

Hon log med hela ansiktet samtidigt som dörren plötsligt öppnades igen. En man klev in i lokalen och genast lättades axlarna på kvinnan och hennes kinder blev rosiga. Han öppnade famnen för henne och kysste bort det gråa från hennes ansikte.

För honom var hon det finaste på jorden.

Jag stod länge och log åt detta, framme vid kassan denna soliga förmiddag.

Man ska aldrig någonsin döma människor.

Men jag gör det varje dag.

/Melissa