Det är intressant, det där.

Det där med att människor konstant ändrar humör, beteende och tankar, enbart på grund av vädret.

Imorse vaknade jag och var på riktigt bra humör, trots att klockan bara var 05.00, sedan när jag tittade ut genom fönstret regnade det, och dimman låg tät.

Plötsligt kändes det inte kul längre, jag suckade för mig själv och förbannade regnet och att jag inte är särskilt bra på att cykla med paraply..

Men vet ni? Sedan tänkte jag efter, reste på mig, log, och tänkte att ingenting ska få förstöra mitt goda humör, speciellt inte något nedrans väder!

I gryningsdimma och spöregn cyklade jag sedan på tomma vägar ensam mot arbetet, visslandes med musik i öronen, utan paraply.

Jag tänkte att vi är väldigt dumma som påverkas hela tiden av sådana skitsaker, istället för att njuta av varje tillfälle i livet, det är ju trots allt en väldigt kort tid var och en får spendera på jorden. Ta vara på allt!

På hösten till exempel, då är svenskarna deprimerade, äter mediciner, gråter eller stänger in sig, bara för att vädret råkar bli lite dystrare än vid andra tillfällen.

Se det positivt istället, umgås med vänner och familj, ät mycket frukt, träna på gym eller bara mys framför tvn! Sommaren och värmen kommer tillbaka. varje år ;)

Nu har jag slutat jobbet för dagen, regnet hade envist fortsatt att skölja gatorna under hela tiden, och det slutade inte heller när jag tog mig hemåt. Mina kläder var fuktiga fortfarande efter morgonens tur, så jag ryckte på axlarna och tänkte att det inte gör någonting om de blir ännu mer blöta.

Efter vägen stannade jag till vid Ica där vi bor, klafsade in med blöta skor och droppande hårtoppar, vinkade åt människor jag kände igen, skrattade och köpte mig lite sallad.

Just nu sitter jag hemma i min blå One Piece med en handduk runt mitt blöta hår, äter min sallad och småkollar på tv, nöjd med dagens (hittills) bravader, och så insåg jag precis att klockan inte ens är tolv.

Jag har hela dagen framför mig att göra galenskaper. Även tråkigheter såsom att diska och plocka iordning hemma. Tråkiga vardagligheter som ändå alltid måste göras vare sig man vill eller inte, och det kan man göra även det med ett leende på läpparna utan att gnälla. Om man gör sina sysslor direkt så har man massor av tid över senare till roligheter.

Det där med att städa och diska och dylikt är vi jävligt bra på, jag och min Kalle. Visst kan vi snabbt och brutalt stöka till, men vi städar lika snabbt upp det efteråt. Vi är bra på att komma överrens, vem som ska göra vad och när, eller så gör vi det bara när det behövs.

Jag har hört och sett så många par som bråkar över småsaker, smulor på bordet, vems tur det är att diska, vem som spillde kaffe på bänken.. sådana saker.

Varför? Det är totalt onödigt. Vi har aldrig bråkat över en sådan sak någonsin. Det är bara löjligt tycker jag.

Varför bråka när man kan föra en konversation med varandra? :)

Iallafall, mina tankar flyger iväg i vanlig ordning.

Jag tänkte återgå till min sallad och mysa ner mig i soffan, sedan ska jag ta mig i kragen och bege mig till gymmet.

Kvällen kommer gå ut på att ta hand om och hålla om min älskade Kalle, stackaren hade svårt att sova inatt, och lika häromdagen, han har ont i axeln och det hindrar honom från att slappna av. Jag tycker synd om honom, så jag ska försöka lindra det med en massa kyssar! :)

Tjolahopp!

Jag måste verkligen ta mig i kragen, eller kanske slita mig i håret, så att jag kan återuppta mitt skrivande här. Just nu har jag ganska mycket fritid och därmed tid för att tänka och skriva, men ändå blir det inte av. Kanske är det bra, då det är ett tecken på att jag är ute och rör mig istället, eller kanske för att jag umgås med vänner, men jag lovar (än en gång) att försöka skriva oftare.

Det finns ju iallafall ett fåtal fina människor som tar sig tid att läsa.

Hur lever livet? Livet är trevligt, faktum är så är livet redigt fantastiskt just nu. Jag har en strålande sol i mig, i min kropp, som lyser och skiner och värmer mig och får mig att le och dansa, till och med fast det är Måndag.

Det finns ingenting att klaga på, möjligtvis får man gnälla lite om det regnar (Jag bor ju ändå i Örebro) men annars flyter dagarna förbi med enbart lycka.

Jag har kvar jobbet och det går bra, även om jag nu har haft väldigt få arbetspass under januari och februari. Detta beror helt enkelt på att det inte är lika mycket kunder efter nyår, och att det alltid är ett glapp under denna tid på året. Sedan måste ju självklart de heltidsanställda på jobbet få komma först, sedan ringer de mig.

Det är självklart tråkigt att inte få jobba lika mycket = tjäna mer pengar, men jag vet att jag ändå står kvar och inte behöver söka andra jobb, så jag ler och står ut. Snart är allt tillbaka till det normala och balansen är återställd.

Jag har börjat gymma igen efter ett litet uppehåll, och det blir även ett och annat boxningspass samt spinning och dylikt, emellanåt sådär. Med tanke på historiken i min släkt med sjukdomar (Speciellt på kvinnosidan) så tänker jag inte ligga på latsidan. Det är därför jag lade av med rökningen för ett år sedan också. (förutom de få som jag röker ibland någon Lördagar när det ölas.)

Det är många av kvinnorna i min släkt som drabbats av cancer och dylikt, och eftersom jag är den enda kvinnan i min generation ligger jag ganska risigt till.

Mer gym till världen! :)

Jag måste faktiskt bege mig nu, då min gode vän Lee knackade på dörren. Vi ska umgås, dricka kaffe och laga middag idag, minsann.

Vi synes säkert snart igen, tror jag.

/Melissa

Det är väl sannerligen någonting unikt att jag skriver inlägg hela två dagar på raken, minsann.. Men så är det. Låt det inte bli en vana, ha ha! (Eller?)

Jag sitter med Cage the Elephant i öronen och filosoferar, och när jag blir på detta humör får jag oftast lust att kasta ut alla dessa tankar i ord. En slags eufori kanske.

Om ni inte visste om det, så har jag åkt på ett slags ryggproblem som heter duga, och just idag är det extra bitskt. Det är lite sådär att om jag böjer mig framåt flyger fula irriterade ord ur min mun och och sprider sig vida omkring. Jag vet inte vart i mina muskler detta problem sitter, men jag försöker att röra på mig så mycket som möjligt för att underlätta, och Kalle försöker tvinga mig till kiropraktorn.

Jag kanske borde lyssna på hans råd, även fast det ärligt talat skrämmer mig lite att gå till ett sådant ting.

De kommer väl bryta nacken av mig med sitt knäckande.

Worth a try, though.

Någon gång lär väl skiten gå över, huh?

Iallafall, idag kom den första snön, men det ligger som tur är inte kvar på backen.

Yeah you heard me, som tur är(!)

Jag föredrar att inte ha snö, det är bara slaskigt och blaskigt och man kan inte cykla i det, vilket jag gör varje dag, cyklar alltså.

Hur ska jag kunna cykla till jobbet i vinter när jag inte kan cykla i snö? Ett mystiskt mysterium.

Ta bussen you say? Visst kan jag det, eller gå, även fast det är 4 kilometer.

Jag gillar bara att röra på mig, helt enkelt. Cykla är bra träning..

Man kan trampa fram gata in och gata ut, låta musiken dundra i öronen, hoppa över brunnar och trottoarer, leva livet en stund. Att promenera är.. tråkigt.

Allt löser sig, dock. Jag är en liten fegfis bara, som inte vågar cykla i snön. Allt är en vanesak.

Well, jag kommer avsluta detta inlägg med att publicera en bild jag tog mig friheten att knäppa för ungeför en timma sedan. Örebro by night.

Nu är det dags att ta en dusch, svära över min förbannade rygg, och sedan sova. Imorgon är det jobb som gäller hela dagen och sedan ska jag försöka krypa till gymmet. Har man ont kan man alltid träna bort det! Så tänker iallafall jag.

Hej svej!

Hejsan, käre blogg och käre bloggläsare! Jag är tillbaka.

Jag har för en tid totalt tappat stinget till att skriva, iallafall online. För att vara helt ärlig, så har jag sedan länge glömt bort min lilla blogg här på siten, men min vän MonK påminde mig igår. (tack gumman) Jag kanske skulle krypa tillbaka till bloggvärlden igen, vad tycker ni?

Senast jag klottrade ner mina tankar här var i Juni, vilket är ett halvår sedan, det var ett lite väl långt glapp..

Vad har hänt sedan Juni? MASSOR!
Vart ska jag börja? Vilken tråd ska jag dra i? Vilka historier ska jag dela med mig av?

Jag bor fortfarande kvar i den mysiga lägenheten på Tegelgatan med min Kalle, vi båda lever livet, lyckliga och kära. Han är nu inlasad i Örebro kommun och får fortsätta jobba där, och jag är minsann kvar på Systembolaget (förutom den detaljen att vi bytt lokaler och fått finare) ett tag till, iallafall Januari ut, sedan får vi se vad min chef tycker. Jag har även fått löneförhöjning, så det går ganska bra!

Jag och Kalle reste till Rhodos tillsammans under en oförglömlig vecka i September, och vi fick många fina minnen med oss hem, och vi har varit ute på lite andra äventyr också, gjort lite smått och gott. Ett par resor till Falun bland annat.

Lägenheten är omgjord också, möbelmässigt. En ny, stor, vit, megamjuk soffa bor sedan ett par månader i vardagsrummet, och ett nytt köks/barbord med fyra höga stolar bor i köket, vi har lite nytt porslin, lampor, en palm och diverse andra ting spridda här och var. Lägenheten är otroligt mysig..

..Speciellt nu när Melissa fått dra fram sitt galna julsinne. Granen har plockats fram och pyntats, klappar ligger redan undertill, advetsstakarna lyser upp mörkret och julmusiken sprider sin glädje i mina öron. Julkalendern på tv kollas på varje morgon, och chokladkalendern äts av en gång om dagen.

Jag verkligen ÄLSKAR julen!

(Bilden tog jag idag, bara för att demonstrera, haha)

För tillfället sitter jag ensam hemma och lyssnar på lugna jullåtar, och snart är det dags att hänga upp tvätten. Min söte man sitter på tåget påväg hem från Falun, där han varit i helgen och kompleterat lite från sina studier. Tyvärr har han gått och fått feber, stackarn, så jag väntar på honom så jag kan bädda ner honom under täcket och kyssa honom frisk.
Sedan är det dags att somna tillsammans i skenet från adventsstaken i fönstret.

All i want for christmas is you <3

Jag hoppas att ni som förr läste min blogg, kommer tillbaka. Om ni återkommer, så lovar jag att börja skriva igen, ofta! :)

Auf Wiederzehn!

Jag har återigen varit en dålig människa på att uppdatera min blogg, någonting som allt för ofta helt enkelt glöms bort. Jag får knappt någon som helst respons, kommentarer eller ens kritik på det jag skriver.

Jag försöker skriva på ett sätt som ska tilldraga människor, och inte ”Hej dagboken, idag har jag ätit middag...” som så många andra (i princip alla) skriver dagligen. Det är inte av intresse. 

Jag försöker skriva i ett mer poetiskt syfte. Kanske är det aningen tråkigt. Men vet ni, det skiter jag nog i.
Jag skriver ändå!

För första gången någonsin kan jag verkligen se världens alla riktiga nyanser, känna den varma luften, känna livet brusa i mig. För första gången någonsin har jag inga ständiga tankar på vad som kommer hända med mig och min framtid, inga ständiga tankar på morgondagen och vad jag måste göra ideligen. Jag har allt klart för mig nu. Allt. Nu är jag som alla andra människor på språng i livet, leendes i stadsvimlet tillsammans med dig.

Mina, nu sommardagar, går ut på att jag de flesta morgnarna cyklar till jobbet med min musik i öronen och tankarna lite överallt.

Jag brukar visslandes hoppa över vägbrunnar och leva i nuet, som ett barn innan jag måste tillbaka till de vuxnas verklighet med tider att passa och sysslor att göra. Klockor och tid, tider och klockor och stress.

Att tid är så viktigt, men utan den skulle ingenting fungera. Om man inte lever i ett barns nu, förstås!

Jag brukar bromsa in cykeln och andas in den friska luften ordentligt innan jag sticker nyckeln i låset på systembolagets baksida och kliver in. Där förvandlas jag för antalet timmar åt gången till jobbMelissa. En helt annan Melissa. Men en bra Melissa. Rättvis.
Sedan på kvällningen vrids låset om och jag cyklar hem igen i skymningen, lycklig över att vara ett barn i nuet, men som ändå tjänat lite dagskassa.  

Örebro är obesrivligt vackert sommartid. Det finns så mycket gömt som vaknar och det finns så många människor som kryper fram ur dunklet.

Jag har hittat mitt ställe i staden, mitt ställe. På gräsmattan precis under S:t Nicolai brukar jag ligga och filosofera.

Jag ligger oftast med mitt huvud vilande på min väska med benen i kors, blundar och lyssnar. Hör människor vandra förbi, skratta,prata,cykla,fika.

Jag hör bussar åka förbi och hämta upp väntande köer, ungdomar viska till varandra i grupper, pensionärer prata om vädret.

Jag hör klagande Örebroare och skrattande turister. Ibland hör jag bara vinden, getingarna eller gräset som prasslar. Men jag hör allt, och jag njuter av det. För mig är det bland det bästa som finns.

Det känns bra med allt. Med mig, med dig, med världen. Jag har en underbar man vid min sida, den vackra mannen jag är sambo tillsammans med i en vacker lägenhet, jag har ett nytt jobb där jag trivs och de trivs med mig.. och jag har fler vänner. Nya vänner, ett tillfälle att få berätta vem man är igen.

Jag saknar dock alltid alla mina vänner jag inte längre träffar så ofta. Ibland sitter jag och ler för mig själv och tänker på dem, på minnen och äventyr som kommit och gått genom åren, på känslor och skratt och gråt, på fina tillfällen och konstiga fyllor. Alla minnen får mig dock att le massor.

Snart får jag förhoppningsvis träffa de flesta igen då jag tänkte bege mig till Falun iallafall över en helg. Jag måste ha lite vänner och Bojsenbeach igen! Och Falun! Lite paus i jobbet och sånt.

Nu tänkte jag bege mig igen, klockan är mycket och arbetet väntar.
Man måste ju passa tider, när man inte alltid kan vara ett barn som lever i nuet.

Må gott!

/Melissa

”Vad gör du nu för tiden? ”

Ja, vad gör jag nu för tiden? En gammal bekant till mig hörde av sig nyligen, en gammal bekant från barndomen som jag tyvärr bara minns diffust. När jag tänker efter minns jag henne knappt, men hon mindes mig. Kanske gjorde jag ett intryck som barn, kanske lämnade jag efter mig ett minne eller två hos denna människa, kanske var det negativt, kanske positivt.

Denna fråga fick mig att stanna upp, tänka efter och begrunda med fingrarna trummandes på databordet.
Det jag gör nu för tiden hade jag inte alls gjort om saker och ting i mitt liv hade gått åt andra håll. Allt har en mening säger man ju, allt man gör, gör man på grund av att det ska vara så.
Ödet?

En gång i tiden var det tänkt att jag skulle förvandlas till Grek, vi lämnade det långa landet Sverige för vad vi trodde var för alltid, och hur hade mitt liv sett ut om händelseförloppet hade skett annorlunda? Jag blev ingen grek ändå, jag var bara en Svensk på semester som sedan återvände hem på grund av diverse händelser. Kanske var det menat, jag tror det.

Jag hade inte haft mina fantastiska änglar till vänner vid min sida, jag hade inte haft mannen i mitt liv, min sambo och jag hade inte bott i Örebro.
Vad gör du nu för tiden?
Jag lever mitt liv till fullo, jag inspireras av omvärlden för att bli det bästa bara jag kan vara tillsammans med min tillvaro. Jag antar att jag är rättvis men oftast orättvis mot mig själv.

Saker och ting har mening, allt som händer sker för att livet har valt det… Ja, mycket har visserligen hänt i mitt liv, mycket negativt, men i slutändan har det gjort mig stark, smart och lycklig. Jag tänker på många av de människor som under min barndom gjorde mitt liv surt, de som mobbade mig och kastade fula ord i mitt ansikte på rasterna, jag har idag sett många av dem leva ett tråkigt och värdelöst liv, ensamma, utan någon.

Jag har vänner, jag har en pojkvän, en underbar familj och jag är lycklig och min framtid ser ljus ut.
Tack vare dessa människor kan jag idag stå rak i ryggen med ett leende, jag har fått höra att mitt psyke är starkare än många andras. Det är väl tack vare er, så jag ska väl tacka?

Tack för att ni mobbade sönder mig och förvandlade mig till stål. Hoppas att ni också växer upp en dag. :)

Jag har haft en underlig gnagande känsla i magen hela dagen, men nu inser jag att det är ren glädje.

Må gott! :)

Jag hittade en bunt med frågor/utmaningar på internet som jag snabbt kände för att vara med på, så ni som vill/ har velat veta mer om mig får nu passa på!

Då börjar vi!

10 Faktan om mig:

1. Ibland kan jag sitta och dagdrömma och fundera över saker länge, och det kan vara svårt att få kontakt med mig under denna tid.
2. Jag har seriöst allvarlig scenskräck
3. Det värsta jag vet är att prata i telefon med främlingar
4. Jag är inte rädd för att dö, men jag hoppas det sker när jag är en gammal människa med många minnen i min bakficka.

5. Jag har svårt att hålla mig borta från öl
6. Min största dröm är att träffa Angus Young öga mot öga.

7. jag ÄLSKAR tatueringar

8. Jag har lätt att gråta totalt över de flesta filmer

9. Ibland ser jag ner på mig själv, alltså att jag tror inte att jag klarar så mycket som jag gör, fast jag egentligen kan jättemycket!

10. Ibland när jag är ensam pratar jag högt för mig själv

Min familj:

Jag älskar min familj. Vi har egentligen under många år varit splittrade hit och dit, det har varit meningsskiljaktigheter och olikheter, och alla är inte alltid överrens, men blod är tjockare än vatten och jag älskar varje medlem i min familj mer än de kan ana. En familj är en familj och det finns en djup kärlek därin som hör till, och den kommer aldrig lossna från mitt hjärta. Det finns många minnen, goda som inte goda, men det är de glada minnerna som får leendet att växa, och de dåliga minnerna får oss att lära. Så är det. <3 Älskar er.

Typ av killar jag faller för:

Jag har egentligen ingen speciell 'typ' av killar.. men sedan hittade jag Kalle och det är vad jag vill ha. Han är tokig, galen, vacker, sexig, konstig, busig, barnslig, allvarlig, levande och själsfri människa. Är det någonting jag vill ha, så är det en sådan människa.. och vet ni vad? Det är precis vad jag har. Jag älskar dig Kalle, genom all världens hinder så kommer jag stå vid din sida.

Min bästa kompis:

Jag har många fantastiskt underbara vänner, så jag vill inte ta ut någon personligen i mängden, utan de närmaste vet vilka de är. Alla är fina på sina olika sätt, sina olika personligheter och sina olika erfarenheter. Alla har olika sätt att prata, bete sig, finnas till och ge glädje. Det jag vet är att ni närmaste verkligen får mig glad, ni får mig att skratta, känna mig trygg och inte känna mig nedstämd. Att vara en riktig vän är just detta, att finnas till, varesig det är på håll, öga mot öga, via sms eller tillochmed Facebook.

Man behöver inte prata i telefon och hålla kontakt dagligen för att veta att man är en riktig vän, man vet det ändå. Det ska kunna gå sex månader utan att man pratar om det är så.. en riktig vän är en riktig vän genom livet, oavsett hur ofta eller inte ofta man pratar.

I vilket fall så älskar jag alla mina vänner och det kommer jag aldrig sluta att göra, även fast vissa inte verkar förstå detta med att man inte behöver prata konstant. tråkigt.

Vad jag åt idag:

Eftersom jag idag är ledig från jobbet och har sovit lite längre så har jag inte hunnit äta mer än en god fullkornsmacka med stekt ägg och en varm kopp kaffe till detta. Det är ingenting att klaga över, för gott är det! Jag kan däremot tänka mig att kvällens mat blir god. Vädret är vackert och vi har fått ut bänkarna på innergården. Kanske blir det någon kalasmat!

Min första kyss:

Jag vet inte om man kan kalla det kyss, men jag har ett minne från när jag gick i sexårsgruppen på dagis ute i Hosjö. Jag var 'kär' i en pojke då som jag brukade leka med och bygga sandslott och leka krig med i lekparken. Iallafall så cyklar två flickor förbi och retar oss och ropar att vi ska pussas.. och då gör vi det. Vi ger varandra en puss och springer fnittrandes iväg åt olika håll i solskenet. Det var min första puss och det är klart att jag minns den. Jag fick ju pussa min 'drömpojke'. Som alla barn i den åldern blev jag säkert 'kär' i någon annan dagen efter, men just detta ögonblick kommer jag ihåg.

Så jag var sex år när jag fick min första puss, alltså inte kyss!

Mitt drömyrke:

Drömyrken har vi alla, men jag hör väl till den delen av människor som alltid drömt om att bli någon känd. En rockstjärna, att stå på scenen och lira på min gitarr så folk tappar andan och hattarna. Dessvärre ligger min scenskräck lite högre, så denna dröm har jag sedan länge placerat på hyllan. En annan sak jag drömt om är att arbeta utomlands, kanske som guide, visa människor runt bland palmerna längst en strand någonstans, steka i solskenet och få många kontakter därute. Lite äventyr!

Nu jobbar jag ju på Systembolaget, och det kan komma att bli ett äventyr i sig.

Ett ögonblick:

Ett ögonblick som alltid kommer att vara etsat i mitt huvud är när jag efter tre månader utomlands får träffa Kalle igen. Jag hade väntat och väntat och jag satt på tåget mellan Stockholm och Falun, med vetskapen om att han väntade på mig på stationen. Jag kunde nästan inte sitta still och hjärtat spelade canavas. När jag väl var framme och såg honom le mot mig genom tågrutan fann min kropp en känsla som inte kan beskrivas i ord. Kramen och kyssarna jag fick efter det bland alla människor och snöflingor.. det är ovärdeligt. Ett ögonblick för livet.

Min bästa födelsedag:

Jag minns tyvärr inte så många födelsedagar från min barndom, mer än vad jag sett på bilder.. Men jag vet att min älskade Mamma brukade älska att fixa kalas till oss, hon brukade glatt visa ihop en marängswiss, tårta och massor av pyssel och mys. Det är vad jag minns.

Däremot den födelsedag jag hade i år kommer jag alltid att minnas. Kalle hade ordnat så mycket fint till mig. Massage, presenter, mat, tårta och massor av kärlek. Sedan hade han fixat ihop den finaste överrasskningsfesten man kan få. Massor av mina underbara vänner infann sig, jag fick så mycket omtanke, kärlek och kramar. TACK igen Kalle för detta och tack till er som kom hit :) Jag kommer aldrig glömma detta.

En dålig vana:

Min gamla vana att bita på naglarna har jag turligt nog kommit över, men jag har en vana att ibland tänka för mycket. Jag tar inte fram mig själv till hundra procent i alla lägen, jag tror inte att jag klarar så mycket som jag gör, jag backar ibland från mina förmågor. Men det går framåt sakta men säkert!

Detta får mig att må bra:

Kalle, vännerna, familjen, små djur med mycket päls, mina brorsdöttrar, glass, solsken, kameror, gitarrer, fina filmer, sommarkvällar, grönt gräs under bara fötter, tanken på min Mamma, frihet.

Detta får mig ledsen:

ovänner, folk som inte förstår, sorgliga filmer, snöblask, pedofiler, när saker bara inte går som det ska!

En plats jag vill besöka och varför:

Jag har många platser jag vill besöka, men ett ställe som ständigt återkommer är Väröbacka, vår gamla sommarstuga, klipporna vid havet och alla minnen som finns stämplade i varje rot därnere. Många år av fantastiska ting finns därnere. Jag skulle kunna sitta därnere flera dygn på raken och se ut över havet, känna lukten av tången och tänka tillbaka.

Mina rädslor:

Jag är sjukt rädd för skräckfilmer. Jag erkänner det rakt ut och sedan får folk jävlas med mig hur mycket de vill. jag ser inte vitsen med att bli rädd av film, utan film är ett nöje som ska göra en glad och man ska skratta, känna spänning och minnas dem efteråt.. inte bli rädd.

Jag blir dessutom rädd långt efteråt. Om jag sett en film med en riktigt vidrig duschscen kan jag flera månader senare stå i duschen och så dyker det minnet upp och jag blir livrädd. Så, det är min största rädsla.. förutom insekter och sjukdomar. Usch!

Mitt drömbröllop:

Jag vill inte gifta mig i kyrkan.. jag vill ha ett vackert bröllop ute i solen, kanske på en strand någonstans, eller på en stor kulle täckt av gräs, med alla fina vänner och nära och kära runtomkring. Jag vill inte ha ett bröllop som alla andra, jag vill ha någonting speciellt :)

Mina betyg:

Jag ska väl inte klaga om mina betyg. De ligger bra till! Matematik, fysik och annat megatråkigt ligger jag på g, men alla estetiska ämnen samt språk, där ligger jag på MVG. Det hör ju till intresserna egentligen, så.

Min favorithögtid:

Jag älskar julafton! Finns det någonting mysigare än en riktig julafton? Snön som tungt faller utanför, alla levande ljus och ljusstakar i folks fönster, den ljuva musiken, gröten på morgonen, glädjen? Sedan att man får träffa nära och kära och vänner och öppna presenter och kolla på pyntet och allt vad det nu är. Julafton slår alla högtider. Det blir ju vad man gör det till, och jag tänker den precis som på film.

Det jag har på mig idag:

Jag har på mig ett par shorts, ett linne, strumpor, trosor och en hatt. Snart drar jag även på mig ett par skor för att ge mig ut i solen och äta lunch med min vackra man.

Min första pojkvän:

Han hette Tim och vi var tillsammans i ett helt år, då var vi båda sju år gamla och gick i första klass på Hosjöskolan, innan den vita byggnaden revs. På rasterna umgicks vi alltid och satt och pussades. Sedan splittrades vi åt i andra klass, men jag måste säga att det är riktigt ovanligt att man vid den åldern var ihop så länge. Haha :)

En betydelsefull bild:

Se i slutet av inlägget.

Det bästa med mig och mitt utseende:

Det är nu det senaste året som jag verkligen sett mig i spegeln och insett att jag nog inte är så dum ändå. Jag är nöjd med mitt ansikte, om man bortser från en svärm av fräknar som tillkommer då och då. Jag är nöjd med min mage, trots att jag gnäller över mina höfter då och då. Kalle brukar se till att jag inte gnäller, haha. Jag är dödligt nöjd över mina tatueringar!

Jag lyssnar mycket på Kalle, hans ord vämer mig och jag känner mig som världens vackraste kvinna. Det är ju vad han tycker som betyder, om han älskar mig för den jag är, så är jag mer än nöjd. Jag älskar honom tillbaka mer än någonting annat.

Tack till er som tog er tid att läsa. Nu har ni säkerligen fått reda på mer saker om mig som ni inte visste. Kasta gärna in en kommentar!

Glad Valborg!

Okej min älskade vän Kiwi (Http://missducky.eu) har utmanat mig, så jag antar den! Jag ska berätta åtta saker om mig själv. Sedan ska jag hitta åtta andra som skall utmanas. So here goes: 

1. Jag har fobi för fötter och naglar

2. innerst inne har jag alltid varit osäker, på det mesta

3. Jag vill ha en Råtta vid namn Angus

4. jag ÄLSKAR öl

5. Jag har varit med om mycket mer djupa saker än vad folk någonsin kan föreställa sig..

6. Jag skelar på högerögat, men anstränger mig dagligen för att det inte ska synas

7. Jag drömmer om att äga en riktig bwx, en trickcykel.

8. Jag skriver poesi, men texterna ligger på sidor där mina vänner inte läser. Lite töntigt kanske, att skriva poesi..? :)

Jag utmanar:

Eloisa

MonK

Sabina M

Samuel

Madde S

Sen kommer jag inte på någon mer xD

byebye