En tid har gått sedan jag med tårar i ögonen lämnade ifrån mig min katt Strössel. Har i efterhand fått höra att hon har det bra och att allt är okej, så det gjorde mitt hjärta mindre oroligt. Jag har förvisso nästan inte varit hemma sedan hon försvann, så jag vet inte hur det blir om jag är i lägenheten själv. Ärligt talat så vill jag inte ens det. Nu är den inte bara obehagligt tyst utan katt, utan den är även obehagligt tom på saker efter mitt och Kalles race av två dygn med total städning, tvättning, torkning och liknande. Det ekar. Uhu!

Jag sitter för tillfället med min bror Samuel efter att ha umgåtts med honom under kvällen. En syskonkväll med massor av prat, historier, film och skratt. Det var längesedan så det uppskattades rejält!

För tre dagar sedan kom jag hem efter att ha äventyrat med tre vänner genom Sveriges gator och vrår. En veckas Roadtrip med massor av solsken, massor av tältande, massor av bilder, hav, utsikt, skratt, minnen, öl och nya bekantskaper.

kort sagt var det ett äventyr utan dess like. Bilder i mängder kommer att läggas ut på Facebook och Bilddagboken så have patience, my friends!

Idag åkte Kalle hem igen efter att vi fick umgås och sova tillsammans i tre nätter (och städat och donat som ni läste ovan) och jag saknar honom redan. Jag känner i hela kroppen att jag bara vill flytta in NU! Jag har fått nyckeln, sett lägenheten, sovit i den, fått in saker, kläder, porslin, mm.. och jag ÄLSKAR lägenheten och pojken vars namn står på dörren och vars pojke som värmer mitt hjärta. <3

Snart bär det av iallafall, förhoppningsvis redan i mitten av Augusti om allt går som jag vill. Jag längtar och håller tummarna.

En annan sak, som egentligen är helt random men som jag skriver iallafall, är att jag har blivit brun på magen för första gången i mitt liv! Annars blir jag alltid brun (eller röd) på armar, ben, ansikte (FRÄKNAR), och liknande, men när jag likt förbannat spenderar dagar med att sola magen händer inte ett jota.

Det krävdes ett Peace and love, ett get away rock Gävle, och en Roadtrip för att fixa biffen. Då vet jag vad som väntar nästa år! :)

Imorgon ska jag och Samuel ner till stan på lite ärenden och sådant som måste göras varje månad, speciellt nu när det är flytt på gång. Efter detta ska jag plocka i lägenheten igen, får se om jag får sällskap av någon rolig människa.

Kalle.. Efter att ha sett leendet och glädjen i din fantastiska kropp och själ finner jag inget mer vackert i detta liv. Du är perfekt. <3

Älskar dig

Just nu är jag sjukt ledsen och känner att jag måste skriva av mig, så ni som läser får ha överseende med att detta inlägg är ganska nedstämt.

Jag har under en längre tid vetat att jag måste göra mig av med min älskade katt Strössel på grund av flytt och allergi, men jag har inte riktigt fått in det.. tills nu när det är bestämt och det är på riktigt.

Imorgon eftermiddag kommer en kvinna från ett katthem att hämta henne och hennes saker och mat osv, och det blir sista gången jag träffar henne. Det gör ont i mitt hjärta och jag sitter bara och gråter just nu. Det känns overkligt och konstigt. Hon har varit min katt i nästan ett år nu och hon har alltid funnits där. Hon är den mest kelsjuka, söta, tokiga, mysiga, busiga katt jag någonsin haft och hon har gjort så mycket gott i mitt liv.

Jag förstod inte att man kunde älska ett djur så mycket som jag älskar Strössel. Hon är min bebis, själsfrände och bästa vän. Det finns ingen som är som Strössel.

Jag tror, vet och hoppas att hon kommer få det bra i sitt nästa hem, att hon får all den kärlek, omsorg, respekt och lek och kel hon förtjänar. För hon förtjänar bara det bästa! Får jag reda på att nästa ägare inte tar hand om henne som de ska, då åker jag dit och bryter nacken av dem alla, kosta vad det kosta vill.

Det känns som att jag sviker och överger henne på något vis, och jag vet ju inte hur hon känner. Kommer hon sakna mig? kommer hon bli arg på mig för att jag sviker henne? kommer hon vantrivas på nästa ställe? kommer hon gilla dem såsom hon älskar mig? Det är så mycket jag undrar.

Jag älskar den katten och jag kommer sakna henne livet ut, ingenting annat.

Jag hoppas bara att du kan förlåta mig Strössel, men jag måste lämna iväg dig. Hade jag till minsta procent kunnat ta med dig så hade jag tagit den, det hoppas jag att du vet. Detta är den sista, ofrivilliga lösningen till situationen. Hata mig inte.

Kanske kommer du till ett större hem, kanske till ett stall.. du kan vara ute och leka, kanske finns det andra katter, eller barn eller andra djur som du kan leka med. Kanske kan du vara ute och lära dig jaga möss och reta gallfeber på nästa ägare, kanske kan du bita sönder deras saker och riva ner deras tavlor så jag får skratta gott. Kanske får du det underbart därborta, det är min största önskan. Glöm bara inte att jag aldrig glömmer dig.

Strössel, jag säger bara lev livet och ha så roligt och mysigt du kan, för du är det vackraste djuret i hela världen och det kan ingenting ta ifrån dig!!

Du kommer föralltid finnas i mitt hjärta.

Jag älskar dig!

<3

Nu kände jag att det var dags för ännu ett inlägg i denna blogg. Jag ska försöka bättra mig, för jag  vet att det tar lång tid mellan inläggen. Jag är väl bara upptagen med att leva helt enkelt!

Jag har nyss letat reda på numret till ett katthem här i stan, kallat 'Animalen'. Jag ska ringa dessa människor och fråga om de vill ta hand om min katt. Då får hon massor av kärlek, nyttig mat, kel, lek och allt blir bra, sedan kommer hon att få ett hem med minst lika mycket kärlek. Det gör ont i mig att behöva lämna henne men jag ger henne hellre till ett katthem än till vem som helst. Jag vill vara säker på att hon har det bra.

Usch, det blir gråtfest den dagen. Men det tar jag då.

midsommar knackar på dörren följt av ett helt Juli med äventyr, följt av en makaber skillnad i mitt liv.. Örebroflytten! Mycket händer men det känns fantastiskt bra. Jag känner att det är min tid just nu. Jag har förhoppningsvis ett välbetalt jobb på gång, om jag verkligen får ha den turen, och jag har en pojkvän som jag älskar mer än någonting annat. Han är mannen i mitt liv och han gör varje dag till ett rent äventyr. Hur underbart blir det inte då under samma tak i wonder? kärlek och tokerier. Jag längtar!

<3

De senaste dagarna har jag rensat något kollosalt i lägenheten, och mer ska ut, så när flytten är på ingång, så är det bara att åka.

Det är väl det som händer just nu. Nu ska jag återgå till 'How I met your mother' och smälta maten jag nyligen ätit. Sedan blir det nog en kopp te och sedan hoppa i säng. Jag har ärenden och liknande att fixa imorgon, och sedan planera inför midsommaren i Örebro tillsammans med Kalle och gänget. Sen; Peace and love!

Må gott!

Nu var det längesedan jag skrev blogg och öppnade upp mig. Jag har inte haft internet på flera veckor och jag har haft på tok för mycket saker ivägen. Nu har jag dock fått låna internet av en mycket kär granne. Räddaren i nöden, tack!

nu börjar saker och ting ordna upp sig. Jag och Kalle är sedan en tid tillsammans igen och jag är så lycklig som har honom. Finaste killen som finns, i mina ögon är det ren lycka som pulserar i hans ådror. En annan sak som gör mig lycklig är att vi i höst kommer att bo tillsammans i Örebro. Ja alla Falubor, jag kommer att flytta, och det är nog precis vad jag behöver. Komma bort, få en ny start, få vara med Kalle. Jag ser fram emot det. jag kommer ju att hälsa på såklart, men ni får klara er utan mig nu. :)

Jag har fortfarande inget jobb, vilket suger pung, och det är alltid tråkigt när man får ett "Tack för din ansökan, men platsen är redan tillsatt.." men jag ger inte upp. Nu söks det jobb till förbannelse i Örebro och jag hoppas innerligt på att ha fått ett till hösten och flytten. Det hade varit skönt att slippa soc och arbetsförnedringen.

Det är väl vad jag gör just nu, söker jobb! har även varit på utbildning i Borlänge vilket är en bra merit till mitt CV. Kalas!

iallafall, nu när internet är tillbaka så jag kan göra de saker jag längtat efter att få göra, vandra omkring och ta en massa bilder som jag kan redigera och lägga ut på nätet. det har jag saknat. det gör mig lugn på något vis att plocka med bilder.

snart skulle jag egentligen ha åkt på metaltown men jag ångrade mig och skippar det, istället blir det peace and love där jag ska jobba, och sedan roadtrip. Komma iväg en vecka känns skönt. :) annars flyter det på på detta vis.

jag skriver snart igen när jag har lite mer feeling i fingrarna. Nu ska jag iväg till AF på lite ärenden.

tjo

Jag sitter ensam hemma denna kväll med en vacker skymning utanför fönstret och toner av underbar musik innanför.
Jag tittar drömmande ut och lyssnar när Lars Winnerbäck plötsligt sjunger om att rätta till allting..

Jag tar en tugga av min fullkornssmörgås och funderar en stund. Jag tänker att.. Han har rätt.
Rättat till saker och ting, det har jag gjort. Jag har rättat till massor av saker i mitt liv, lämnat alla dåliga ovanor och bitterhet med den smältande isen. Våren har kommit med en klackspark i mitt huvud, och det känns fantastiskt!

Att sådana saker som att ta en och annan joggingtur i skogen, äta nyttigare och bannlysa cigaretter kunde vara SÅ stärkande, det anade jag inte. Jag har så mycket energi oh glädje i kroppen, att det snart rinner ur öronen på mig.
Jag vaknar på förmiddagen med strålande ögon och höga förväntningar, och somnar på kvällen med ett leende, nöjd över dagens erövringar.

- Det är precis det jag tänker på ikväll när jag äter min smörgås och lyssnar på Lars Winnerbäck.

Jag erövrar världen.
     - Iallafall min egen.

Melissa

Melissa är tillbaka igen, pigg och på ett mycket glatt humör!

Jag har under de senaste två veckorna inte varit mig själv ordentligt på grund av konstiga händelser och annat ting, men nu är det mesta löst och under kontroll. Det knakar i fogarna men nu är jag snart den gamla vanliga, konstiga, galna Melissa igen. Vi kan ju inte alla vara på topp varje dag på året. Det hade varit nice though.

För tillfället sitter jag och lyssnar på Modeseslektor och klunkar en drickyoghurt, samtidigt som jag skriver detta och skrattar åt min katt som beter sig mycket underligt. Hon svingar i mina gardiner och låter som en apa medans hon kikar ut genom fönstret. Den nya maten jag ger henne kanske inte är bra för hennes huvud? Kanske är det någon som spetsat hennes vatten? Nej, hon är en mycket underlig misse, precis som jag vill ha henne. Mina vänner påstår alltid ’sådan matte, sådan katt’.

Kanske det stämmer trots allt. :)

Det är nu Söndag idag, och det är återigen dags att lägga undan onyttigheterna. Ny vecka, nytt flow. Jag ska börja nu efter frukost att snöra på mig mina Inlines och få igång konditionen igen efter helgens intag av onyttiga ting. Helgen är inte slut ännu men jag har varit onyttig så det räcker.
Efter lite åk ska jag stanna till inne i stan där jag ska äta Sushi med Daniel. Han ringde och var snäll och ville bjuda. Inte tackar jag nej till Sushi och ett gott skratt med en kompis en Söndag.

Kvällen blir nog att gå ut på En film, ett par koppar med te, en lång härlig dusch, och bara rå om sig själv lite. Söndagar är perfekta dagar för sådant.

Om jag även snabbt ska berätta om helgen då..
Den har varit mycket trevlig och jag har träffat en hel del vänner.
I Fredags så skulle jag träffa Madde och Hurtig osv, men det slutade med att de, och lite andra vänner, kikade förbi hos mig och vi hade lite fest. Tio underbara människor under samma tak med alkohol och shotglas, det kan inte bli bättre ;)

Lördagen sen, då gick jag upp vid tio och plockade ihop här hemma, sedan kom Kiwi och hennes bror förbi och hämtade lite saker, och så fick man ge fröken en kram. Jag hade saknat henne.

Kvällen blev lugn och trevlig. Vi satt ett par vänner hemma hos Baro och drack te. Jag och Irena drack ett par koppar i vilka hennes kille hade hällt i på tok för mycket socker. Det blev en kick utan dess like med tanke på att jag nästan helt slutat äta socker. Speciellt i te! Det blev skratt och tokerier, men sedan vandrade jag hem i natten och somnade gott.

Och idag är idag och det har jag redan berättat om.

Jag hoppas att er helg har varit till belåtenhet den med!

Nu lär jag göra mig iordning så jag kan ge mig ut i det vackra vädret och känna asfalten glida förbi under hjulen på mina Inlines, känna solen klappa mig på kinden och känna vinden i håret.

Underbar känsla.

På Återseende!

Under: (Sådan matte, sådan katt, var det ju..)

Godkväll alla härliga!

Nu är det generande nog på snudd till en hel månad sedan jag skrev i denna blogg. Ändring på det får det bli, omgående!

Jag har dock mina anledningar, såsom att jag inte haft internet och de få gånger jag hittat en dator har jag snabbt kikat det viktigaste. Nu hittade jag till min lycka ett trådlöst som någon vänlig granne glömt låsa. Tack och bock för det. Då får jag skriva ett par rader denna natt.

Sist jag skrev var alltså 24 Mars, då jag filosoferade om drömmar och lycka. Självklart gör man det. Även nu. Jag sitter med ett hemligt leende och lyssnar på Sarah McLachlan när hon sjunger vackra ord som ljuder ur mina högtalare och rakt in i hjärtat. Underbart.

Jag är sedan ett par timmar tillbaka hemkommen från en välbehövlig helg i Örebro tillsammans med ingen mindre än Kalle Forsberg. Den söta mannen som alltid får mitt hjärta att hoppa ett par extra slag, precis när jag behöver det. Den söta mannen som på kortast möjliga tid kan komma på med så mycket tokigheter och galenskaper så man inte kan annat än att skratta och kasta sig på honom medan man tjuter av lycka. Denna helg behövde jag verkligen komma bort, och jag begav mig verkligen till det rätta stället. Tack Kalle, det har varit underbart och det har varit fint. Du har varit en guldstjärna rakt igenom. You, me and the crazy dwarfs behind the secret door, haha.

Annars flyter det på i ganska normal anda, dagarna går som vanligt i Melissas vanliga liv, men med vissa förändringar efter vägen såklart. Förändringar, chockerande sådana, kan dyka upp när man minst anar det, men turligt nog kan man alltid göra någonting åt det. Thank god. Det fixar sig alltid.

Våren är här äntligen. Den tog sig i kragen och landade i världen med en krashlandning. Den hade ett sådant bakhåll på vintern så den skrämde vettet ur snön. Snabbt försvann den, och snabbt blev det varmt. Innan man visste ordet av hade varenda människa smugit sig fram från sina gömmor . Innan man visste ordet av hade stan fyllts av liv och musik, marknadsstånd och gatumusikanter, glada måsar och skvalpande vatten. Det börjar bra. Det känns i hela kroppen att någonting är på gång.

Jag var inte sen att välkomna våren. Ett par nya, mycket snygga, Inlines inhandlades nyligen och de har jag åkt in nu ganska rejält.
Att glida omkring på sopad asfalt på sina inlines med solen i ögonen och vinden i håret är faktiskt inte så dumt. Alls.
Jag ser det inte bara som ett nöje dock. Det är extra träning. En bonus. Så kan man se det.

Ja, våren är här. Och allt är snart som vanligt. Som det ska vara.

Jag skriver mer snart igen, för vet ni vad? Nu ska jag bädda ner mig i min stora säng och drömma mig bort med ansiktet i kudden och tankarna någon helt annanstans.

God natt.

(På bild; Jag och Suss, från sessionen hos Håkan nyligen)

Idag hade jag en sådan där morgon när man inte riktigt vet skillnaden på om man är vaken eller om drömmen stannat kvar. Jag hade igår bestämt mig för att ställa klockan till idag så att jag för en gångs skull kommer upp och ut i tid. Min hjärna har tyvärr inte den vanan så när telefonens alarmsignal ringde klockan nio tog det ett tag för signalerna att nå mina egna signaler mellan drömmarna. Efter ungefär en minuts ringande viftade jag förfärat med armarna i luften, fortfarande med ögonen slutna, innan jag fann oljudet och stängde av. För en sekund log jag gott åt min triumf och tänkte somna om, innan jag insåg mitt löfte om att gå upp. Ett par minuter senare var jag påklädd och redo för äventyr.  (Jag ska för övrigt försöka med denna plan ytterligare ett par dagar.)

Morgonen fortsatte med en skön, men halvkylig promenad ner mot centrum. Jag tycker om att vandra när jag ska till stan.  Jag tar alltid olika vägar och jag har ofta musik i lurarna för att kunna koncentrera mig på mina tankar.

Idag funderade jag på hur mycket man ibland önskar att man återigen var barn. Man var liten, hade inga bekymmer (well, nästan), man hade alltid mat på bordet när man kom hem, och man kunde alltid leka obekymrat och bara leva livet. Det jobbigaste som fanns i hela världen var att göra läxorna.  Idag är man vuxen, måste betala och fixa sin egen mat, betala räkningar och hyror… leker man så får man konstiga blickar från människor.  Jag tycker om att leka, herregud, kurragömma och hela havet stormar kan jag leka när som helst! Jag kommer aldrig växa ifrån att leka, busa och läsa serier. Aldrig.

Det bästa som finns är när man en sommarkväll kan vandra omkring med en god vän, sätta sig på en gunga i en lekpark och gunga ikapp, tävla med vinden i håret när världen omkring oss blir mer och mer suddig. När ingenting bekymrar en, utan det är bara oss, gungorna och skrattet som betyder.

Det är sådant som man helt enkelt kan kalla lycka. Lycka är ingenting, men ändå allt. Det finns många människor som har som mål i livet att finna lyckan. Men vad ÄR egentligen lycka? Vad är ’den stora lyckan’? och vart finns den? Personligen säger jag att lycka… det är precis vad man själv gör det till.

Lycka för mig är sommarkvällar, vänner, åska som skapar mönster över horisonten en sen natt, kärlek, katter, grönt gräs mot barfota fötter, musik, leende människor, festivaler och skratt, havet, kramar, sand mellan tårna, dans i regn, eller rent utav att man kommer hem på kvällen och känner att ’här hör jag hemma’. 

Lycka och frihet hör lite ihop tycker jag. Att vara fri gör en lycklig, att vara lycklig gör en fri.

Jag känner mig fri.

Ibland önskar man dock att man kunde stoppa undan den känslan och spara den i ett kuvert och sedan plocka fram den när man behöver den.  Eller posta det kuvertet till en vän i nöd när han eller hon behöver lite lycka och frihet. Alla behöver lycka.

Nog om det. Efter att ha vandrat runt till och i centrum och druckit en kopp rykande hett kaffe, ätit en ciabatta samt dreglat över massor av skor, så begavs det hemåt igen.

Idag är en sådan där bra dag. Jag känner mig sådär ihärdigt glad och pigg och det är svårt att inte le. Så svårt att jag på vägen hem log åt träden, bilarna, hundarna, pensionärerna, människorna som kämpandes vandrade omkring i snön med gåstavar och ungdomarna som smygrökte bakom skolan. Åt alla!

Mycket mer än så har inte hänt idag, ännu. När jag kom hem drack jag kaffe med Jimpa och Hilda och vi pratade om sommaren och festivaler, fester och äventyr. Strössel hamnade i centrum och fick leka massor, innan hon ignorerade oss för en fluga i fönstret. Söta katt.

Nu sitter jag här och lyssnar på nostalgisk musik på spotify, ska snart göra mig klar och sen spendera kvällen med Monika. Vi ska kolla på lite program, snacka skit och laga mat tillsammans. Me and my MonK. Jag är nöjd med denna Onsdag. Hoppas er har varit bra även den.

Peace