Det är nu nästan en månad sedan jag senast uppdaterade min kära blogg. Hade det inte varit för att vännerna påminde mig hade det nog gått längre tid. Jag har varit fullt upptagen med att fylla den nya bloggen, min fotoblogg. Jag länkar återigen så att ni som inte redan sett den kan få njuta av lite bilder! http://ahnbergpics.bloggplatsen.se gå in, titta er lite omring, och kommentera gärna. Det är helt okej att skriva att de är fula också om ni tycker det, all kritik uppskattas.

Vad har nu hänt med mitt liv sedan sist? Jag fick som sagt inte jobbet på SJ, vilket jag var ytterst bitter över under en period, men livet går vidare. Nu hatar jag dock SJ. (Ännu mer)

Jag är inte bitter, inte då!

Däremot har det tagit en helt annan vändning, govänner! Idag var jag på arbetsintervju på ett av stans stora, vackra, systembolag! Chefen, Håkan, är ursprungligen från Falun så vi hade mycket att diskutera och det var trevligt och roligt, han hade även berättat om mig för sina anställda. Slutligen innan vi skakade han och skiljdes åt berättade han att jag ligger på stort plus. Nu är det bara att hålla tummar och tår och hoppas på ett positivt svar den närmsta tiden!

Härligt om jag skulle få jobbet.

Annars flyter det på, jag söker arbeten, träffar vänner, fotograferar, umgås med min käre älskade sötsak till pojkvän och lever livet fullt ut. Träningen tar stor del av veckorna också!

Igår tog vi oskulden för i år med joggningen, och det kan jag känna idag i mina arma ben. Helt klart värt det, dock. Jag är även mycket nöjd! 7 kilometer blev resultatet.

Nu har riset kokat klart, och detta ska vi äta tillsammans med kyckling och en god grönsallad. Kalle har somnat på soffan så jag tänkte bege mig dit och väcka honom på något roligt vis och sedan får vi se hur kvällen slutar.

Jag återkommer när jag har mer häftigt att skriva.

Må gott, läsare! Kommentera gärna!

/Melissa

Jag börjar med att reklamera mig själv i detta inlägg av ord och virrvarr. Jag har efter många om och men skaffat mig en blogg för mina fotografier. Ni som är nyfikna är välkomna att kolla in/kommentera http://ahnbergpics.bloggplatsen.se

Tack!

Den senaste tiden har förgyllt mitt liv med både positiva och negativa ting, upp och nedgångar, skratt och gråt. Jag har tappat mig själv, grävt gropar av förhoppningar men insett att kanterna var för höga för att kunna klättra upp.. för att sedan byggt stegar och tagit mig till toppen igen.

Jag har varit på två arbetsintervjuer den senaste veckan, vilka båda gav mig så höga förhoppningar att jag i slutändan blev besviken när de negativa beskeden trycktes in i mitt ansikte.

Hela gårdagen spenderade jag i Eskilstuna på intervjuer för ett arbete som tågvärd för SJ, och när kvällningen kom och jag satt på tåget hem med blicken mot världen utanför kände jag mig så nöjd så det var inte klokt.

Imorse läste jag det mail där det stod att jag inte dög åt dem. God morgon sa jag med tårar i ögonen. Besvikelse.

Idag är jag förbannad - imorgon tar jag mig i kragen och söker vidare.

Under denna tid har jag även lärt känna en vän. En kaffekompis, en pratkompis, en buskompis.. en Kaka! Även hon har nyligen landat i denna vackra stad och som nyinflyttade och arbetslösa var vänskapen given! Idag har jag fotograferat henne efter att hon glatt kladdat ner sitt ansikte med färger. Bild kommer i slutet av inlägget. Du är en fin människa, fröken Kaka.

Jag sitter just nu framför dataskärmen, nyduschad och trött, men ler åt ljudet av min Kalle som spelar tvspel bakom mig. Min man, Min Skywalker, min Kalle.

Han ger mig frid i själen. Alla stunder utan honom är kyliga och ensamma, och jag är en lycklig kvinna som får spendera varje natt sovandes i takt till hans hjärtslag.

- Tack för att du finns. Tack för att du är min. Jag älskar dig!

Nu ska jag sova bort min besvikelse och fylla morgondagen med någonting bra!

På återseende.

/M

Imorse såg jag en kvinna på stan, med ryggen mot teglet och ansiktet mot morgonsolen med slutna ögon. I hennes hand hade hon en trasig mugg med ett fåtal kronor liggandes i botten. Hennes hår hängde i ögonen och kläderna var skitiga. Det var någonting dystert men ändå så vackert med hela situationen, så jag gick fram till henne och skramlade ner ett par mynt i muggen. Då öppnade hon ögonen och log åt mig. Det var ett sådant där leende som stack i ryggen som varma solstrålar när jag promenerade vidare med min musik i öronen.

Jag försöker nog bara ställa upp för de vilsna ibland.

Min praktik är sedan ett par dagar slut och jag är nöjd, trots upp och nedgångar och vissa speciellt konstiga perioder. Jag tog mig igenom alla dagar med gott humör och nu har jag plötsligt en ny referens och en ny merit i min hand.

Jag söker jobb som aldrig förr, både heltid och praktik. Nya kontakter har jag skaffat, och livet känns bra. Det går fantastiskt bra nu!

Än en gång har jag kommit igång med träningen och nu känns det bättre än någonsin! Jag var sjuk under en period, lat och trött, lika seg som en sladdrig överkokt fisk, men nu när jag är tillbaka på benen känner jag livet rinner genom mina ådror. Jag känner mig stark, energisk, levande!

Som toppen på glassen har jag även idag införskaffat mig ett par nya träningsskor. Pumas version av Ferarri! Här ska slitas!
 

Nu har Mars månad tagit sin början och våren ligger runt knuten. Är det någonting som behövs så är det lite vårvärme och ljus. Det är mycket ångest, oro och dysterhet ute i vida världen just nu, inte minst i människors liv, människor jag känner och bryr mig om. Snart kommer ljumna kvällar och varma vindar, gott folk, håll ut ett tag till!

Jag längtar efter att få sitta på en brygga på något ensligt ställe, bara sitta och lyssna på naturen, meta i lugn och ro, gunga med benen över vattenytan.

Jag längtar efter att få äta frukost i parken, springa i skogen och somna på gräsmattan en eftermiddag. Jag längtar efter grönt gräs och lukten av sommarträd. Snart så är den här, våren. Sommaren. Snart.

Jag har börjat fotografera mer igen. Är det någonting jag finner tilldragande och intressant så är det fotografi. Nyligen vandrade jag ut i kylan med stativet, kameran och min fantastiske andra hälft och fotograferade mörka motorvägar med mixtrande slutartid. Jag måste ägna mig åt mer sådant, för det var underbart roligt. Här är en bild från kvällen, bland annat.
 

Jag måste införskaffa mig ett nytt kamerahus med bättre objektiv, t.ex vidvinkel och fisheye, och jag vill kasta mig in i en värld av blixtar, stativ och möjligheter. Drömmar kan gå i uppfyllelse, även mina.. men först måste min dröm om att få jobb gå i uppfyllelse. Då har jag råd med denna dröm också!

De senaste dagarna har mina nätter varit fyllda av mystiska drömmar. Det är inte enkelt att finna mening i vad ens huvud säger när dagen slocknar, men fundera över det kan man göra. Jag har drömt om krossad kärlek, monster, blod och panik. Jag har vaknat med ett förvirrat grin i ansiktet och haft en konstig känsla i magen efter att solen gått upp, men jag har inte förstått innebörden av det jag drömt. Antagligen är det undermedveten stress eller liknande.
Drömmar är mystiska. Det gör så att man blir lika vilsen som flyttfåglar under fel årstid, eller som en borttappad Farmor.

Tur att det inte är på riktigt. Jag hatar monster.

Detta får vara för denna gång. Jag har en kopp rykande hett Indiskt kaffe i glas som jag har för avsikt att hälla i mig och beblanda med mina ådror.

Till nästa gång!

Må gott!

Melissa

I.

Jag känner förändringar i luften. Varma, härliga förändringar mot det bättre. Jag har den senaste tiden sökt massivt många jobb och det känns attans bra! Idag sökte jag till exempel arbete på Plaza Hotel här i Örebro centrum, för de ansöker nu själva efter medarbetare. jag tror att jag var bland de första sökande och det är positivt.

Jag ser fram emot att göra någonting annorlunda. Om jag får jobbet. Jag hoppas.

II.

ibland  sitter jag och tänker på livets förgänglighet och skiljelinjen mellan liv och död. det krävs inte mycket för att placera oss i den ena eller den andra kategorin, faktiskt, det har jag fått erfara och se med egna ögon..
Därför blir jag alltid så förargligt förbannad på människor som förstör sitt och andras liv genom att vara vresig och arg på världen. Man lever bara en gång, gott folk.

Om man ändå har gått och blivit född till denna värld, kan man väl ändå leva ut hela vägen med ett leende, hjälpa och ställa upp för andra människor, dra en snäll kompimang till kassörskan på Ica, hjälpa den gamla damen över vägen, och se till att ingen är ensam här i världen. Annars slutar det med att man ligger där ensam på sin dödsbädd och tänker tillbaka med ånger på vad man kunde gjort bättre i sitt liv. Att hjälpa en enda människa kan rädda hela ditt eget liv.

(Ja jag hade en otroligt tråkig, vresig kund på jobbet idag. Jag ogillar sådana.)

III.

Just denna dag droppar det av vår, solen visar sitt ansikte genom molnen, vinden visslar ikapp med fåglarna, och det gör mig så otroligt glad! Jag blir glad åt livet, åt kärleken, åt världen, åt allt och alla!

Jag, Melissa, den lille Vattumannen, blir 23 år gammal om fem dagar.

Jag längtar precis som ett barn längtar att springa barfota i gräset, bada i sjön sommartid eller vakna på julaftons morgon. 

Jag kommer aldrig att växa upp från att älska födelsedagar!

IV.

Kalle, det kan inte finnas någonting roligare och fånigare än dig och mig tillsammans, och jag älskar det! Du får mig att flyga, skratta, vara tokig och jag kan vara mig själv när jag är i närheten av din värme.

Jag älskar dig.

Nu och för alltid.

idag har jag funderat över människor.

Människor, personer, individer, män, kvinnor.

Synvinklar, perspektiv, känslor.

Idag på jobbet under förmiddagen, när solen stod som högst på himlen och lyste upp människors ansikten, kom det in en kvinna genom dörren.

Jag tittade, som säkerligen många andra gjort detsamma, på henne länge och funderade. Hon såg trött ut, ensam. Hennes nästan morotsfärgade hår stack fram under mössan, hon hade en sliten jacka och ett nästan grådaskigt ansikte. Hon nickade snabbt åt mitt håll och vandrade sedan omkring i affären.

jag kunde inte sluta studera hennes rörelser, hur hon hårt höll sin väska mot bröstet, hur hon försiktigt släpade fötterna längst stengolvet.

Det var någonting speciellt med henne, någonting dystert.

Jag funderade på att många människor förmodligen tittar snett på henne, när hon släpar fötterna i snön och stirrar tomt ner i backen, och jag funderade över hennes välmående..

Plötsligt tittade hon upp, mot mitt håll, och jag ryckte till.

Hon log med hela ansiktet samtidigt som dörren plötsligt öppnades igen. En man klev in i lokalen och genast lättades axlarna på kvinnan och hennes kinder blev rosiga. Han öppnade famnen för henne och kysste bort det gråa från hennes ansikte.

För honom var hon det finaste på jorden.

Jag stod länge och log åt detta, framme vid kassan denna soliga förmiddag.

Man ska aldrig någonsin döma människor.

Men jag gör det varje dag.

/Melissa

I.

Idag är en sådan där dag då jag sitter och läser och hör vilken dålig dag alla andra har, när jag själv flyger runt på små moln och är lycklig bland virvelvindarna. Jag har en ny tatuering placerad på min arm, en sådan där häftig en, och jag har svårt att sluta titta mig själv i spegeln just denna dag. Det är en fantastisk dag, trots att kylan biter som ilskna löss mot huden därute. det är en fantastisk dag för att jag och Kalle ätit lyxig mat, för att han är min favorit och för att vi ska äta tårta snart.

Det är en fantastisk dag!

II.

Om två veckor fyller jag 23. Jag blir vuxen. Mer vuxen, men ännu mer ung i sinnet. Vid 23 har jag tillgång till alla uteställen i den stora staden örebro, men vid 23 kommer jag inte vara någon annan än den jag är, jag kommer att skrapa fötterna i gräset bara för att se sulorna bli gröna, jag kommer att le åt människor jag möter för att se om de ler tillbaka, jag kommer att drömma om sagor, drakar och troll och önska att jag var med i en sådan, och jag kommer absolut fortsätta vara totalt fnitterkär i min alldeles egna pojke.

Det är trots allt inte så dumt att vara en ung vuxen med barnasinne.

III.

Nu är det nog inte långt kvar till våren spirar här i vinterns trakter. Vårfåglarna har sakta men säkert smugit ut från sina gömmor, jag hör dem på mornarna.

Jag längtar till torr asfalt och rullande grus under mina fötter, jag längtar till grönt gräs och picnic i vår park, jag längtar till sena kvällar med honom.. sådana där med leenden och varma vindar som blåser genom håret.

Jag hör ihop med sommaren..och honom.

och han är den ängeln som alltid bryter sina mjuka fingertoppar genom all misär och gör livet underbart. Kalle kärleksrus  

♥

IV.

Jag är lycklig.

(Min nya tatuering, nedan)

I.

Jag har inte uppdaterat min blogg nu på nästan en månad, helt enkelt på grund av intressebrist, men jag har för avsikt att ta upp detta igen då det har hänt mycket.

Jag vill börja med att berätta den sorgliga nyheten att min käre Farfar gick bort igår. Nu är alla mina mor- och farföräldrar borta och jag saknar dem alla massivt mycket. Sådant är livet och man kan inte undgå detta hur mycket man vill.. men man har så mycket minnen med dem alla som jag kommer hålla hårt i mitt hjärta.

Farfar, nu får du äntligen krama om Farmor igen, som du har längtat! Ta hand om varandra däruppe och titta ner till oss lite då och då.
sov gott <3

II.

Jul och nyår har passerat, och ett nytt år nalkas med nya upplevelser och äventyr. Jag har inget särskilt nyårslöfte i år, annat än att fortsätta vara den jag är, fortsätta träna och göra livet så bra det bara kan.

Det jag vet helt säkert är att jag är lycklig tillsammans med Kalle och jag ser fram emot ännu ett år vid hans sida, där vi låter kärleken skina och galenskapen sprudla. För alltid och mer därtill. Jag älskar dig hjärtat.

Julafton spenderades med Kalles familj, och det var trevligt, det var god mat, det var fina klappar och det var en mycket fin stämning. Jag är otroligt nöjd! Vi hade våran egna lilla julafton på morgonen också, jag och Kalle, och det var fantastiskt mysigt!

Nyårsaftonen spenderades med tre av mina bröder och deras respektive i Barkarby hemma hos Simon och Evelina. Det serverades jättegod mat med tillhörande förrätt och efterrätt, vi hade en trevlig kväll med spel och prat och skratt. Det är inte ofta man träffar syskonen, så det gjorde mig glad och nöjd.

III.

Till helgen åker jag och Kalle på kryssning tillsammans. Vi beger oss denna gång till Riga och gör även detta ställe osäkert. Man vet ju aldrig vad vi får för oss, jag och min man. Känner jag oss båda rätt blir det både en romantisk kryssning och en fyllekryssning. En hel del kommer även att köpas med hem, så det blir kalas!

Jag längtar så det knakar. Bara fyra dagar kvar så jag får stå ut. Jobba och dona så tiden går snabbt.

Vi ska ju resa med m/s Romantica trots allt ;)

IV.

Jag fick igår reda på att jag ska bli faster igen i sommar! Min storebror Christian och hans Frida är de lyckliga två. Jag blev så glad! Så underbart jättekul :) Det har jag sett fram emot. Grattis till er, jag är så glad och stolt för er skull.

V.

Innan jag avslutar ska jag bara kopiera en text av mig själv som jag igår skrev på Bilddagboken. Det är till mina vänner, så jag tycker att ni ska läsa. Jag måste bara förklara saker och ting.

"Sedan jag flyttade så vet jag att jag hört av mig mindre, men det ni (iallafall några av er) måste förstå är att det blir så när man flyttar iväg, det betyder inte att jag glömt er. Jag försöker skicka sms, ringa och skriva på facebook och höra av mig så mycket jag kan(!)

Jag har en del vänner och det blir jättesvårt att försöka höra av sig till alla hela tiden.
Jag har inte glömt er, okej?

Ni vet väl att om man är äkta vänner kan det gå lång tid innan man hörs, och sen nästa gång man pratar är det som ingenting. DET är äkta vänskap.

Jag ville bara säga det, för jag blir så ledsen när folk börjar höra av sig och är arga och stuff..
Jag har ett liv här också, jag jobbar åtta timmar om dagen, jag söker arbeten, tränar, fixar hemma och liknande, det går inte att ringa runt konstant.

När jag kommer hem till Falun, t.ex så hör jag ju alltid av mig och vill se er alla, eller hur?

Det jag vill säga iallafall är att jag faktiskt älskar alla mina vänner, varenda en av er!

Om ni ändå känner att jag blivit übertråkig och inte hört av mig.. så förlåt."

Tack för att ni läste. Ha det bra allihopa, till nästa gång!

Puss och kram /Melissa

I.

Snart har två veckor gått sedan jag började min praktik, och jag måste säga att det är en bra erfarenhet. I början var det förvirrande och svårt med så mycket saker att ta in och lära, men nu flyter det på och jag har så roligt! Chefen och jag har blivit bra kompisar och vi skrattar och pratar och jobbar tillsammans för fullt. Jag har lärt mig allt om kassan och hur systemet fungerar, och jag får bocka av och anteckna när nya pallar med varor kommer, jag får fixa och plocka i lagret och.. jag får göra allt man gör i en affär helt enkelt. Jag kommer att praktisera på Godislandet till Februari, om jag inte hinner få ett jobb innan förståss.

II.

Nu är det inte långt kvar till julafton, älskade underbara julafton. En dag jag får spendera med mannen jag älskar och hans fina familj. Jag älskar verkligen julen! Hemma är det pyntat för fulla muggar och det är svårt att låta bli att plocka och pynta lite då och då i smyg. Vi har även en liten fin gran i stora rummet.

Det som fattas just nu är klapparna som ska placeras undertill. På Fredag ska jag bege mig ut bland folk och hysteri för att köpa på mig de saker jag behöver. Det känns kalas!

III.

Jag och Kalle har återigen börjat titta på Bleach, och det är bättre än någonsin! Mer Bleach till folket!

Mer än så har jag inte att säga för tillfället, och jag har inte någon egentlig skrivkänsla idag.

Til' next time!

/Melissa